Skippos besättning på minsta båten knep en andraplats!
Blodvite, sjösjuka och horribla vågor. Ändå lyckades Skippos besättning på Albin 78:an ”Dyngsur” hålla fanan i topp och bevisa att små, gamla och billiga båtar duger till mer än många tror.
Andas ut efter målgång? Fanken heller! Nu vill vi veta allt om hur Skippos reportrar på flottans minsta och billigaste båt upplevde kampen i Gotland Runt 2026 – egentligen.
Upplägget var på många sätt hedervärt. Nu skulle Skippos seglande reportrar visa att det alls icke behövs några stora resurser, tunga sponsorer eller feta plånböcker för att delta i Gotland Runt. Varför inte bara ta redaktör Alfred Ahlbergs gamla Albin 78 och köra?
Sagt och gjort – även om det fanns en del som behövde förberedas. Se över riggen, istallera AIS med mera. Mer om det i separata reportage. Och just det ja – sedan skulle ju även Claes Olivecrona övertalas. Han som var så måttligt taggad på att segla Gotland Runt i en så pass liten (läs långsam) båt.
Andra har också läst:
Förberedelserna gick enligt plan. Starten likaså och snart nog höll de stadig kurs och fart mot första rundningen – Svenska Högarna.
Är det rätt återgivet?
– Ja, det tycker jag, säger Claes Olivecrona och fortsätter:
– Den där första delen av racet fram till Svenska Högarna var en av de bästa. Vi gick som tåget med vår topphissade och inlånade spinnaker – eller röda faran som vi kallar den – och kunde hålla en föredömligt låg kurs i medvinden nära nog rakt mot rundningsmärket.
Vid rundningen blev Albin 78:an liggandes i stiltje. En stiltje som man dock lyckades krångla sig förbi ganska fort. Det är också här som man tar över ledningen i klassen ”Visbybanan Monohull”.
– Det tuffade på bra ända fram tills vi närmade oss Visby och vi drevs hårt av legendariska Starbåtseglaren Sune Carlssons bevingade ord. ”Har man bara en lätt båt med mycket segel så kan man vara väldigt konkurrenskraftig i lätta vindar”.
Andra har också läst:
Här låter det som att det kommer ett ”men…”.
– Ja… för när vi närmade oss Visby så ökade vinden till 10-12 sekundmeter samtidigt som att det grundar upp och det blev väldigt jobbiga förhållanden i vår lilla båt. En båt som är bra på många sätt men som har ganska taskig ergonomi när det gäller bänkarna och sittbrunnens layout i stort.
– Det blev helt enkelt väldigt jobbigt, säger Claes.
På vägen upp mot Almagrundet seglar Skippos besättning sedan föredömligt disciplinerat men också konservativt utan att ta några onödiga risker. De behåller ledningen och stämningen är på topp (se tidigare artikel).
– Vi var väldigt disciplinerade när det gäller allt från segelbyten till att hålla oss i lovart och på skarndäcket.
Vid Almagrundet dör vinden ut totalt. Vid det laget har den snabbare båten ”Ondine”, en Luffe 44, redan gått mål vilket gör att den passerar vårt gäng på ”Dyngsur” på beräknad tid.
Surt?
– Nja, nej eller kanske lite. Men nej ändå. Vi är väldigt nöjda med vår insats i Gotland Runt 2026.
Vad hade ni kunnat göra bättre?
– Vi köpte lite för mycket mat, vilket rimmade illa med målet att segla Gotland Runt med stramast möjliga budget. Och så skulle vi ha satsat mer på Chili con carne, vilket var den populäraste maträtten.
Vad gjorde ni bra?
– Vi seglade taktiskt konservativt och disciplinerat vilket lönade sig. Alla gjorde sitt bästa och hade tävlingsnerv hela tiden.
Olyckor, tillbud eller motgångar?
– Ja vi drogs med lite sjösjuka ombord i perioder. Och så ställde ju hajlådan till ett litet helvete.
Hajlådan?
– Ja, en låda med brå-å-ha-grejer som tejp, tändare, segelband bland annat också en förskärare.
– När jag rafsade runt i den där jävla lådan i jakt på – vad det nu var – så skar jag mig i lillfingret på förskäraren ända in till benet. Det skvätte blod i hela sittbrunnen men i övrigt inga skandaler, avslutar Claes Olivecrona.