Isabelle Alexandersson: Allt jag har lärt mig om fukten, och det jag har kvar att lära

Publicerad 18 september 2026

Isabelle Alexandersson, Färdmålsredaktör

Kylan smyger man sig runt med ett par fårskinnstofflor på fötterna. Fukten på rutan i akterkabinen låter sig inte lika enkelt luras bort. Efter flera höstar med båten som hem vet Skippos färdmålsredaktör Isabelle precis hur mycket fukten kräver av en för att hållas i schack.

Det börjar alltid vid rutorna, framförallt i vår akterkabin. Kanske är det för att just den rutan sitter lite mer instängd.

Men troligare är det för att vi sällan är bara två vuxna där under natten. Barnen hittar dit förr eller senare, och ofta blir vi tre, ibland alla fyra, efter vår nattliga dans där alla byter sängar med varandra på vägen mot morgonen. Vår akterkabin, på vår Jeanneau Sun Odyssey 39i, är i alla fall så pass rymlig att vi ryms i bredd, alla fyra om det behövs, från tidig morgon till väckarklockan ringer.

Jeanneau Sun Odyssey 39i

L: 11,86

B: 3,88

D: 2

Läs mer om Jeanneau Sun Odyssey 39i ->

Jag vaknar en morgon i september, tittar upp och ser att rutan är immig hela vägen runt, med små droppar samlade längst ner på aluminiumlisten. Inget dramatiskt. Men det är signalen.

Fukten finns redan i båten och den söker sig till den kallaste ytan den kan hitta.

De mornarna är det oftast för att vi låtit avfuktaren vila, för att spara på elen, snarare än att vi glömt den. Bekvämligheten ombord är så pass viktig för oss att avfuktaren sällan är något vi tummar med, så länge vi har ström att unna den.

Efter rutorna kommer väggarna, särskilt bakom sånt som står eller ligger tätt emot. Framförallt är det taket och väggarna i förpiken, barnens rum, som drabbas värst. En trolig förklaring är avståndet till dieselvärmaren, som sällan når ända fram dit med värmen. Men det kan lika gärna handla om skrovets form eller isoleringen längst fram, jag är inte helt säker.

Sen madrasserna. Allt vi andas ut under natten går ner i bädden och lägger sig mellan madrass och koj, där ingen luft kommer åt. Vi har löst det med ett tunt nätunderlägg under madrasserna, som skapar en luftspalt så att fukten faktiskt kan ventileras bort istället för att bli kvar. Det fungerar bättre än jag vågat hoppas.

Till sist hittar den också in i skåpen och soffan i salongen, längst bak, på stället man upptäcker sist och helst inte alls.

Allt det där, fukten som gömmer sig i vinklar, skrymslen och vrår, är det som faktiskt stör oss om hösten. Kylan i sig är enklare att hantera.

Kalla golv kan man leva med. Barnen har fått tofflor med sin favoritfigur på, och själv lever jag i mina fårskinnstofflor, nästan året runt om jag ska vara ärlig, inte för att det alltid är kallt utan mest för att det är mysigt.

Det som händer om man struntar i det

Vi lärde oss det på den hårda vägen. Seglarställen låg i en plastlåda i en av sofforna i salongen, och när vi en dag lyfte upp locket var byxorna fläckiga av mögel.

Sen dess har vi satt in ventilgaller på minst två ställen i varje soffa, så att luften faktiskt kan röra sig under sittytorna. Vi bytte också ut plastlådorna mot trådkorgar i plast, som andas istället för att sluta tätt.

Vi har inte haft problemet sen dess.

Det är därför vi är så noga numera. För oss som bor ombord är det en fråga om att faktiskt ha en bra boendemiljö och fukten som får ligga och samlas i veckor är den som kostar riktiga pengar (och riktiga favoritplagg).

Blöta kläder hör hemma i duschen

En vana vi håller hårt på: blöta kläder kommer som regel inte in i båten. Barnens kläder efter en dag på förskolan kastas av redan i sittbrunnen, innan de hängs upp strukturerat i duschen med luftavfuktaren på, eller blir kvar hängandes i sittbrunnen, beroende av graden av fukt och lera.

Dubbla uppsättningar kläder till barnen är för oss inget att pruta på. Utan dem hade vi stått där med en enda blöt omgång och ingenstans att ta vägen.

Duschen blir på sätt och vis vårt fuktrum ombord. Stängd dörr, avfuktaren på. Ibland räcker det med en kväll, så vi kan flytta ut avfuktaren i salongen och låta den jobba med resten av båten under natten.

Skillnaden märks i lakanen

Vi är förstås mer sparsamma med avfuktaren i naturhamnar, eller när vi vet att vi inte kommer ladda eller köra motorn på ett tag. Men annars går den för fullt. Skillnaden märks framför allt i sängkläderna. Vi har blivit bortskämda och känner ganska snabbt när det är fuktigt i lakanen när vi ska sova på kvällen.

Det är en av anledningarna till att vi bytte till lakan i femtio procent bomull och femtio procent lyocell. Lyocell är en fiber som tar upp fukt och sprider den genom hela materialet istället för att låta den samlas mot huden. Ett rent bomullslakan blir gärna tungt och kallt av nattfukten, det här känns torrt betydligt längre, och torkar dessutom snabbare än ett i ren bomull när det väl ska tvättas. Det är också skönare än att sova i ren mikrofiber, som lätt känns billigt och lite plastigt mot huden.

Hur snabbt lakanen torkar är minst lika viktigt som komforten. Linne har vi också funderat på, men även om det torkar snabbt tål det sällan torktumling. För oss är det avgörande, för en tvättdag ska inte behöva bli ett heldagsprojekt där vi på kvällen sitter i soffan med lakan hängandes i hela båten, för att de inte torkat under dagen.

Allt det här, rutorna, väggarna, madrasserna, lakanen, är sådant vi lärt oss genom att bo med det år efter år. Men jag är långt ifrån klar. Jag har läst om luftavfuktare med inbyggda HEPA-filter som ska ge bättre luftkvalitet, och det är något jag ska djupdyka i. Kanske finns det fler sätt att hålla koll på luftkvaliteten som vi ännu inte hittat.

Fötterna klarar jag alltid av att hålla varma, med ett par fårskinnstofflor på. Fukten kräver mer av mig än så.

Men det är också det som gör att jag fortfarande, varje höst, lär mig något nytt om båten vi bor i.

Vill du följa med på fler av Isabelles vardagsäventyr mellan krönikorna? Besök instagram.com/sailingyachtally.