Det svåra med livet ombord är sällan den lilla ytan
Det är lätt att tro att det svåraste med livet ombord är att leva trångt. Men efter flera år på båt har Skippos färdmålsredaktör Isabelle insett att det sällan är platsen som utmanar mest. Oftare handlar det om tempo, förväntningar, sömnbrist och om att få vardagen att fungera när båten faktiskt är ”hemma” på riktigt.
När båten blir hemma
Det är lätt att romantisera båtlivet på sommaren. Men sanningen är att det också är ganska intensivt ibland. Många människor på liten yta, olika energinivåer och olika viljor. Det går inte heller att bara stänga en dörr om sig när någon är trött, hungrig eller behöver lite lugn.
För oss är båtlivet heller inte bara semester. De senaste åren har vi bott ombord stora delar av året, och idag har vi valt att bo på båten på heltid. Det gör livet ombord till något annat än några veckors semester på liten yta.
Samtidigt är det också det som gör båtlivet så speciellt. Man lever nära varandra på riktigt. Allt sker tillsammans. Nattpassen, tilläggningarna, morgnarna, konflikterna, kvällsdoppen, upptäckterna och vardagen.
Alla vill inte ha samma semester
Och kanske är det just där många konflikter börjar ombord. Inte i stora saker, utan i olika behov och olika rytmer.
Jag kan verkligen uppskatta långa morgnar ombord. Jag går gärna upp tidigt med barnen, dricker den första koppen kaffe innan resten av hamnen vaknat till liv, och låter dagen få börja långsamt. De bästa morgnarna får jag dessutom njuta av kopp nummer två i lugn och ro. Samtidigt är resten av familjen ofta redo att bada, åka jolle eller kasta loss långt innan jag själv hunnit komma i kapp.
För oss har det också blivit tydligt hur mycket väder påverkar humöret. Det är ju helt klart enklare att leva ombord under en längre överfart med en trevlig slör eller halvvind än med hård motvind och stökig sjö. Barnen kan leka lättare, det går enklare att laga mat och till och med något så vardagligt som att spola toaletten blir smidigare när båten lutar åt “rätt” håll. Solen påverkar också mer än man kanske vill erkänna. I alla fall mig.
Det är lätt att försöka hinna för mycket
Vi har dessutom lärt oss att det som ofta skapar mest irritation ombord inte är den lilla ytan, utan stress. Framför allt stressen av att försöka maxa semestern.
Vi tycker egentligen om långa etapper och gärna dygnsseglingar. För två år sedan seglade vi till Polen och tillbaka med nattpass samtidigt som vår dotter bara var några månader gammal. Det är kanske ett ganska bra exempel på hur lite livet ombord bryr sig om perfekta förutsättningar. Hennes matstunder anpassade sig ju inte direkt efter vem som hade nattpass eller när jag egentligen skulle sova.
Samtidigt har vi också lärt oss att för tighta planer lätt skapar onödig press. Historiskt har vi haft ganska tydliga slutmål för semestern. Ett visst datum skulle vi vara i en viss hamn för att möta upp andra. Problemet är bara att vädret fortfarande bestämmer väldigt mycket. Lägg till barnens behov, för lite sömn och nattpass på det så har man ganska bra förutsättningar för konflikt.
I år ser vi faktiskt fram emot en semester utan något tydligt slutmål. Att få ta dagarna lite som de kommer.
Vädret bestämmer mer än man tror
Vi har också blivit bättre på att fungera som ett team ombord. Kommunikation gör enorm skillnad, särskilt vid tilläggningar. Idag pratar vi ofta igenom situationen redan innan vi kommer fram. Vi kollar hur hamnen ser ut i Skippos app, planerar var vi helst vill ligga och vad plan B är om det inte finns plats. Bara att ha pratat igenom det i förväg gör att allt känns lugnare när vi väl är där.
För det är ofta just vid tilläggningar som allt händer samtidigt. Någon behöver gå på toaletten, barnen börjar bråka, någon vill upp på däck och vinden ökar precis när man ska lägga till.
Och även om vi blivit bättre med åren så förändras också utmaningarna hela tiden. Vår son börjar bli äldre och har idag mycket mer erfarenhet och konsekvenstänk än tidigare, vilket förenklar mycket ombord. Samtidigt har vår dotter blivit mycket mer mobil och nyfiken än förra sommaren. Det är hela tiden nya saker att anpassa sig till.
Vi har också märkt hur mycket ordning ombord påverkar stämningen. Både jag och min man fungerar bättre när båten känns organiserad. Allt har sin plats och vi försöker alltid vakna upp till ordning och reda på morgonen. Samma sak gäller barnens leksaker. När saker är sorterade i lådor och förvaringspåsar blir det mindre konflikter och faktiskt också mer kreativ lek.
Det är de här stunderna vi seglar för
Och trots allt det där intensiva, sömnbristen, vädret, logistiken och konflikterna, så är det också något väldigt speciellt med att leva så tätt tillsammans under lång tid.
Jag tror att det är just äventyren barnen kommer minnas. Överfarterna, nya öar, nya länder och känslan av att upptäcka saker tillsammans som familj. Vår son pratar fortfarande ofta om Danmark och vill tillbaka dit. Det verkar ha lämnat stora avtryck hos honom.
Jag känner också att vi fungerar som bäst när vi får uppleva något nytt tillsammans. Som när vi seglade in i Köpenhamn förra sommaren och gled genom staden medan vi väntade på broöppning, tog oss genom Christianshavns kanal och klarade tilläggningen i den något trånga Wilders Plads Marina utan någon större dramatik.
Eller när vi efter överfarten till Polen vaknade upp i Sopot efter att ha upplevt både solnedgång och soluppgång till havs. Känslan av att ha seglat över öppet vatten till ett helt nytt land tillsammans som familj är svår att slå.
Friheten finns kanske just här
Kanske är det också därför båtlivet fungerar så bra för oss trots den lilla ytan. Båten blir inte bara ett sätt att resa, utan också vårt hem. Vi har våra egna sängar, våra saker och vårt trygga sammanhang med oss vart vi än seglar. Efter en lång dag av nya intryck återvänder vi alltid till vårt eget lilla safe space.
