Nej till båtskatt – ja till båtregister!
Argumenten för ett båtregister blir allt fler och starkare, samtidigt som rädslan för ett införande av en ”båtskatt” är grovt överdriven. Det menar krönikören Elias Johansson Rimsby.
En minst sagt segdragen debatt har blommat upp i Båtsverige för femtioelfte gången. Och nej – det gäller varken åldersgränser, flytvästtvång eller införande av båtkörkort. Ej heller ”båtskatt” – även om märkligt många verkar tro det.
Frågan som blommat upp gäller ett införande av ett båtregister. Aldrig i (båt)livet!, hojtar nej-sägarna och ser förslaget som ett första steg mot införande av båtskatt. Ofta drar man också jämförelser med ”bilskatt” – ett begrepp som inte finns. Troligen far man efter fordonsskatt vars syfte är att trafikanterna ska betala för vägunderhåll. En utgift som knappast riskerar att hamna på båtägare.
Men underhåll av farleder då? Och gästhamnarna – de behöver väl underhåll? Vi återkommer till det. Först är det hög tid att reda ut saker och ting.
Målar fan på väggen
Innan vi målar fan på väggen och ser för oss hur en ny skatt tvingar hederligt båtfolk att sälja sina båtar till vrakpriser, så ska vi påminna om att båtfolket redan drar sitt strå till stacken – och mer därtill. Något som talar emot att ens den girigaste av skattmasar skulle lägga ytterligare last på skattebördan.
Ta sedan det faktum att en båtägares semesterkassa stannar i landet istället för att sprättas iväg utomlands på någon charterresa. Eller än bättre – att en betydande del av densamma gagnar glesbygden. Något som förstås är helt avgörande för handelsbodar, sjömackar, gårdsbutiker, gästhamnar och alla andra småföretagare där ute bland kobbar och skär. Varför båtägarna sedan betalar dubbelt så mycket moms för sina hamnavgifter (25 procent) än vad husbils- och husvagnsägarna gör på campingplatser (12,5 procent) är dock ett mysterium.
Vi är inga lyxlirare!
Nästa villfarelse är att en båtskatt skulle kunna dra iväg i tusentals kronor för en genomsnittlig båtägare och att båtägare över lag är en hoper stekare och lyxlirare som gott kan lätta på lädret för rikets väl. Faktum lyder såsom följer:
Av Sveriges cirka 693 500 – 950 300 fritidsbåtar är en förkrossande majoritet små motorbåtar utan övernattningsmöjligheter (28,7 procent). Hela sju av tio (72 procent) är under 6 meter långa. Hälften av alla båtar (49,8 procent) har ett värde som understiger 20 000 kronor. Båtar med ett värde över 600 000 kronor utgör futtiga 1,4 procent. (Källa: Fakta om båtlivet i Sverige 2019).
Skralt skatteunderlag för båtar
Allt sammantaget utgör detta ett skralt, för att inte säga försumbart, underlag för skatteintäkter. Må vara att många tror annat. Det är gubevars de stora, lyxiga och dyra båtarna som syns och hörs mest.
Vad farlederna anbelangar så går det nog ingen akut nöd på dem. Gästhamnarna för sin del drivs allt som oftast av privata aktörer som månar om dess väl, ve, puts och studs.
Ett stort steg för att hindra stöldvågorna
Att ett båtregister nödvändigtvis skulle leda till ett införande på båtskatt, havsskatt, farledskatt, sjötrafikskatt – kalla det vad du vill – känns sålunda långsökt. Däremot finns det fördelar som kanske skulle kunna fresta. Vad sägs till exempel om att bara uppge sitt båt-registreringsnummer för att få rätt reservdel? Eller att kunna spåra ägaren till en stulen eller övergiven båt som ligger och läcker olja? Förmodligen skulle ett båtregister också kunna förhindra en del penningtvätt då oregistrerade båtar lätt flyger under radarn.
Rimliga argument efterlyses
Debatten kring ett eventuellt båtregister stormar vidare och jag har all respekt för båda sidor så länge man bygger sin uppfattning på rimliga argument. Rädslan för ett införande av ”båtskatt” är inte ett sådant.