Obligatoriskt förarbevis till sjöss – ett slag i luften
Så var det dags igen. Den gamla debatten om obligatoriskt förarbevis till sjöss har blossat upp för femtioelfte gången. Vi har alltså inte lärt oss ett jota och tröskeln till båtlivet blir allt högre.
Då och då blossar den upp – eller ganska ofta faktiskt – debatten om ett eventuellt obligatoriskt förarbevis på sjön. Ofta på vårkanten när en välvillig frisk fläkt på någon myndighet vill visa framfötterna. Den här gången är det Jenny Blomberg på Transportstyrelsen som tar till orda i ett pressmeddelande:
”Båtlivet bidrar dock inte enbart till positiva upplevelser. I Sverige dör drygt 20 personer varje år till följd av olyckor med fritidsbåtar, förra året omkom preliminärt 24 personer inom båtlivet.”
Tjafs i hundra år
Debatten om körkort, eller förarbevis, på sjön har varit på tapeten med jämna mellanrum ända sedan Kapten A. Shumburg tog upp ämnet i Till Rors nummer 9/1922. Då med förslaget att ”förare av motorbåtar som är längre än 7,5 meter och gör mer än 8 knop ska inneha kompetensbevis som styrker att han äger goda kunskaper i styrningsregler, navigation, lanternföring, och kännedom om förordningen härför.”
Det har alltså inte hänt ett jota på 104 år, vilket har sin förklaring. Att stifta lagar på land är en sak. Att göra detsamma till sjöss är att ge sig ut på djupt vatten. Märkligt nog är det nästan alltid de som vet minst om båtliv som är ivrigast med att föreslå nya regler.
Vad vill ni?
Den stora frågan är vad man vill uppnå – och till vilket pris? Statistiken är tydlig. Båtliv är en jämförelsevis väldigt säker form av rekreation redan från början. Om fler människor – nybörjare såväl som gamla sjöbusar – bara hade vett att kasta loss med valfri båt istället för att fira semestern i vägtrafiken uppe på land skulle många liv kunna sparas. Det gäller alltså att sänka tröskeln till båtvärlden för att spara liv – inte höja!
Vi talar alltså om 20 ”fritidsbåtrelaterade dödsfall” om året. En tragisk siffra förstås men likväl en jämförelsevis väldigt låg sådan och därtill en kraftig minskning genom åren – trots att båtarna och motorerna blir allt större, starkare och snabbare. Och så nästa grej. Av dessa 20 dödsfall så är det enligt statistiken bara några enstaka fall som har med framförandet av båt att göra. Farligast av allt är stillaliggande båtar i små skyddade vatten och i hamn.
Förbjuda sportfiske och åldringar?
Statistiskt sett är det alltså mindre farligt att flyga fram över vågtopparna i god planingsfart med ett par stadiga järn innanför (flyt-)västen än att bära ombord en matkasse. Ta nu inte det som en uppmaning. Eller som Peter Karlsson, med sitt långa förflutna kring dessa frågor på Svenska Båtunionen, sammanfattar det hela i ett debattinlägg:
– Sverige har världens säkraste båtliv sett till såväl antalet omkomna såväl som antalet omkomna per utövare. En siffra som är så låg att den inte kan påverkas med nya lagar. Åtminstone inga rimliga sådana. Möjligtvis skulle ett förbud mot sportfiske från en liten båt i kombination med en övre åldersgräns på 55 år kunna ha en liten effekt – men ett sådant lagförslag är förstås inte vettigt.
Slag i luften
Så – kära Transportstyrelsen. Er egen statistik säger allt. Ett obligatoriskt förarbevis är nu – liksom på Kapten A. Shumburgs tid – inget annat än ett slag i luften.