Krönika: Fordjäveln, Snusmumriken och Lille Far
Ja, dom kallades så – de tre högljudda och yviga gubbarna som styrde, ställde och dominerade tillvaron med järnhänder i Upplands Väsby Båtklubb i slutet på 70-talet. Respekt!
Jag är sju år gammal och ser det på håll. Hur Snusmumriken störtar fram till farsan som om han ville döda honom. Ögonen glöder och smockan hänger i luften. Farsgubben får en utskällning och en uppsträckning som han sent ska glömma – igen.
Tusentals oskrivna regler
Vad brottet bestod i? Oklart, men troligtvis att han hade brutit mot en av klubbens tusen och åter tusen oskrivna regler. Inget ont menat från farsans sida. Bara ett ärligt misstag i stil med att parkera bilen för nära mastskjulet vid avlastning av tampar, fendrar och dynor och annat inför säsongen.
Andra har också läst:
Och så Lille Far sedan – också han en karaktär som man sent ska glömma. En kort och senig gubbe med pipa och med vegamössan fastvuxen på huvudet. Han fick sitt smeknamn efter ett TV-inslag om båtklubben där hans fru envisades med att kalla sin kära man för ”Lille Far” i samtliga tagningar. Ett familjärt tilltal – absolut. Men det var nog aldrig avsett att användas utanför hemmets trygga vrå.
Tickande bomb
Vart jag vill komma med att måla upp denna bild av en båtklubb 70-talet? Håll ut – det ger sig snart – lika säkert som att det ska visa sig hur ”Fordjäveln” och ”Snusmumriken” fick sina smeknamn. Först ska vi bara konstatera att detta var en tillvaro under hög stress. Ingen i klubben visste när någon en av de tre skulle gå i taket eller varför.
Men – och här kommer det – hur traumatiska sjösättningar, båtupptagningar och vårrustningar än må ha varit under bevakning av de tre diktatorerna så fanns det något gott i det. Alla medlemmar drog sitt strå till stacken när det gällde att hålla gårdsplan, bryggor, bojar, mastskjul, seglarskola och allt annat i ordning. Puts och studs utan prut. Punkt.
Genuina gubbar
I detta finns det också något som jag saknar. Må vara att Lille Far såväl som Fordjäveln och Snusmumriken var hårda i nyporna. Ingen ska ta ifrån dem att de formade en fantastisk båtkultur. En kultur där man tar gemensamt ansvar för att kratta gårdsplanen, laga punkteringen på kärrorna och se till så att ingen stackare står ensam – oavsett vad det gäller.
Uppmaningen är sålunda enkel. I tider då mycket går ut på att måna om sitt och skynda vidare till nästa grej – golfklubben, yogan, psykologen eller vad den nu kan vara så är det värt att ge klubbgemenskapen en chans. Vi som vet vi vet. En insats för klubben följt av en stund med en klubbkompis, en medhavd leverpastejmacka och tillhörande lättöl på en brädhög i solgasset bredvid klubbhuset kan vara väl så själavårdande och helande som vilken psykolog som helst.
”Flytta på Fordjäveln!”
Sist men inte minst så var det detta med Fordjäveln vars smeknamn kräver sin förklaring. I bakgrunden i ovan nämnda TV-inslag (där Lille Far fick sitt alias) syntes en fullständigt sjövild man i orange overall som gapade något om ”en Fordjävel som måste flyttas omedelbart!”.
Snusmumriken för sin del var en obotlig nikotinslav med egenheten att forma sina gigantiska prillor med kupade händer på bästa snöbollsmanér snarare än med bara fingertopparna.
”Det är varje människas förbannade plikt att bli ett original.”
Albert Engström (1869-1940).