Krönika: I farsans NF var livet ett sjöslag
Ser du Maxi 95:an där framme? Han är dödens lammunge. Var på alerten nu om vinden vrider. Nu kör vi!
Året är 1986. Orden ovan är farsans och bara ungefärligt återgivna. Det viktiga är innebörden. Att livet ombord på familjens NF var en ständigt pågående tävling.
Jag tretton år och placerad till rors med rorkultförlängaren längst upp i lovart. Farsan å sin sida var överallt. Vid vinscharna, på fördäck, på toa, rumlandes i ruffen i jakt på cigaretter. Men framför allt var han på span efter oskyldiga söndagsseglare som ”minsann skulle få på tafsen”.
Andra har också läst:
Och så morsan sen. Milt överseende och alltid med värdigheten i behåll – i alla väder och genom varenda manöver. Till synes avvaktande men tidvis – och i smyg – minst lika engagerad i bataljen.
Segling och utvärdering
Det här var sjöslag som kunde pågå i timmar i tider då det var det tätt mellan segelbåtarna på fjärdarna. Åtskilliga båtar, med andra ord, för farsan att tampas med – hela vägen från hemmahamnen till målet för dagen. Ofta Finnhamn i vårt fall. Men annars bara någon slumpmässigt utvald naturhamn där gubben sedan med yviga karate-rörelser kunde utvärdera vem som hade stagvänt när, var, hur och varför.
Hysteriskt? Det må vara. Men mest av allt var det charmigt. Speciellt som motståndarna sällan hade en aning om att någon var ute efter dem. Än mindre att de var föremål för kappsegling. Hur denna jakt egentligen började? Det finns ett tydligt svar.
”Ingen jävla trögburk”
Det hela började en vacker vårdag då farsan i vredesmod slängde ifrån sig penseln med fernissa. Han hade fått nog av ändlösa vårrustningar av ”allehanda träholkar”. Här skulle köpas plastbåt och det fort. Med tanke på gubbens bakgrund som gast i Starbåt-svängen så fick det heller inte vara ”någon jävla trögburk som stannar upp i varenda våg”.
Valet föll på en NF (Nordisk Familjebåt) som enligt gubbens analys var det snabbaste, smidigaste och den mest lättseglade familjebåt som fanns – med självslående fock och allt. En barnlek att hantera vilket han alltså manifesterade genom att placera sin 13-åring vid rodret – typ jämt.
Resten av seglandet skötte han själv i sittbrunnen och i ett virrvarr av skot, fall och trim-tampar. Upplägget var lika utstuderat som tarvligt. Den som blev omseglad av oss skulle inte bara bli så av en mindre båt. Det skulle också vara av en liten snorunge.
Helt normal gubbe?
Ungefär så flöt dagarna på ombord i familjebåt under 80-talets andra hälft. Förpiken var min tillflykt och mitt tonårsrum på somrarna. Allt medan farsans dagar fylldes med trim, navigering, rökning, slå en båge, brassa lunch, hissa spinnaker och allt annat som skulle hinnas med. Helst samtidigt. Om detta var normalt för gubbar i fritidsbåtar på 80-talet har jag ingen aning om.
Nej, det som verkligen stack ut var farsans dyrkande av herrarna Paul Elvström och Jan Kjaerulf. Två mästerliga seglare var för sig. Men också den designer-duo som skapade NF:en. ”Detta mästerverk tillika genidrag till båt som få – om ens någon – annan båt kunde mäta sig med”, som farsan framhöll ända fram till sista sucken.
Om mitt unga båtliv sedan kom att påverka mig? Absolut! Senast här om sistens då NF:en var föremål för en av Skippos många uppskattade begagnattester och en tår trängde fram i ögonvrån av blotta åsynen. Det tog en bra stund att återhämta sig från nostalgi-chocken.
Mycket för pengarna!
Mest av allt slår det mig dock hur mycket begagnad båt man får för pengarna nu för tiden. En NF går lös på i runda slängar 50 – 90 000 kronor. Vi snackar alltså om samma flytetyg som farsan offrade allt för – och sparade i ett halvt arbetsliv till.
För en högst försvarbar summa får man nu alltså ett fullödigt semesterboende för upp till fem personer i Sveriges världsunika skärgårdslandskap. Men också en båt som fortfarande håller måttet när det gäller prestandan…
… och allt detta till en kostnad av motsvarande en eller ett par utlandssemestrar för en familj.