Växelhuset inifrån: Guidad tur bland kugghjul, lager och packboxar
Det som började med en begagnad utombordare och en för kort rigg kom nu att bli en lärorik genomgång av drevets insida. Häng med!
Skippos Claes Olivecrona har köpt en begagnad utombordare till sin båt, väl medveten om att riggen är för kort. Motorn har lång rigg, båten kräver XL-rigg. Lösningen får bli en riggförlängning som Andreas Broljung på Broljungs Marinservice får utföra.
Själva förlängningen är ett ovanligt jobb – Andreas har – så rutinerad han är – bara gjort det ett par gånger tidigare. Men för att byta drivaxeln måste hela växelhuset plockas isär. Det blir ett sällsynt tillfälle att se ett drev inifrån, med en erfaren mekaniker som visar och förklarar medan han arbetar. Principerna är de samma för alla som någon gång servar, monterar eller byter ett drev.
Andra har också läst:
Riktar om kraften
Ett utombordardrev löser ett grundläggande problem – motorns vevaxel står lodrätt, men propellern måste snurra vågrätt. Kraften förs därför ned genom en lång drivaxel till växelhuset under vattenlinjen, där ett par vinkelkugghjul vänder rörelsen 90 grader.
Längst ned på drivaxeln sitter ett litet kugghjul, ett pinjongdrev, som snurrar så länge motorn går. Det griper i två större kugghjul på propelleraxeln – ett för framåt och ett för bakåt – som roterar fritt åt var sitt håll. Vilket av dem som faktiskt driver propellern avgörs av en rörlig koppling mellan dem.
Shims – precision på hundradelar
När nya lager kommer in måste kugghjulen ställas in på nytt. Det görs med shims – ja alltså tunna brickor som läggs mellan lagren för att justera höjden på delarna. Målet är exakt rätt spel mellan kuggarna.
Arbetet är tålamodsprövande. Andreas monterar först ihop allt med de gamla shimsen och mäter spelet i axeln med ett specialverktyg. Är glappet för stort plockas allt isär igen och tunnare shims läggs i. Sedan mäts det igen – och blev det för tunt får man börja om med tjockare.

Toleranserna står i verkstadsboken. Marginalerna är små. Ett intervall för glappet kan skilja på några hundradels millimeter. Blir inställningen fel kan kuggarna gå sönder eller oljan bli bränd.
Lägg i växeln – bestämt!
Mellan fram- och backdrevet sitter en klokoppling som glider fram och tillbaka på propelleraxeln. Den har klackar, eller nockar, som hakar i motsvarande klackar på det kugghjul man väljer. I neutralläge griper den inte i något av dem, och propelleraxeln snurrar fritt.
På drevet tillhörande Claes motor var nockarnas hörn rundade och blanka.
– Här har vi ett tecken på att kopplingen har slirat vid växling. Det är än så länge inget problem, men slitaget lämnar metallspån i oljan och blir värre om växlingsvanorna inte ändras, säger Andreas Broljung.
Rådet är enkelt.
Lägg i växel snabbt och distinkt från neutral, så att kopplingen hoppar i direkt. Det skrapande, rasslande ljud man ofta hör i hamnen när folk lägger till är en växel som läggs i för långsamt – och ett växelhus som slits i onödan.
Impellern och packboxen – där vattnet tar sig in
Ovanpå växelhuset sitter kylvattenpumpen med sin impeller, som drivs av drivaxeln. Precis under den finns packboxen – tätningen som håller havsvattnet borta från växelhusoljan.
Enligt Andreas är det oftast här vatten tar sig in, sällan vid propelleraxeln.
– Om packboxen glappar eller går sönder trycker impellern helt enkelt ned vatten i oljan. På vissa äldre motorer har ytan ovanpå smält efter att något snurrat med runt, och då har tätningen gått sönder, säger Andreas och fortsätter:
– Därför är tipset att alltid titta på packboxen när man ändå byter impeller. Ser den däremot fräsch ut får den sitta kvar.
Fett, fett och mer fett!
Det går åt fett. Mycket fett. Skruvhål, gängor, packningsytor, lagerhållare och styrpinnar – allt får sitt feta lager av fett fett.
Skälet är saltvattnet som angriper aluminiumet och kryper in mellan tätningar och gods. Har det väl tagit sig igenom drevets ytbeläggning kan korrosionen växa snabbt för att lämna bubblor i färgen och gropar i metallen som följd.
Två ställen är extra viktiga att smörja. Det ena är där drivaxeln möter motorns vevaxel – fastnar de kan det krävas slägga för att få loss drevet. Det andra är bulthålen i förlängningens mellanstycke, som annars kan rosta fast.
Fettet ska vara marinanpassat. Vissa fetter för bilar tål varken saltvatten eller de belastningar en båtmotor utsätts för.
Provtryck och läs av oljan
Efter en renovering provtrycker Andreas alltid drevet. Han pumpar upp ett tryck i växelhuset och sprayar läcksökarspray runt packboxarna för att se om det bubblar.
Vid en vanlig service behövs inte alltid provtryckning, men om man ser minsta spår av vatten i oljan kan det vara en god idé.
Svart olja kan också komma av mycket hård körning, med höga varv och många timmar om året. Men oftast är svart olja ett tecken på att något är fel. Vid påfyllning fylls oljan underifrån tills den kommer ut genom nivåskruvens hål.
Vad kostar då en riggförlängning?
För att göra operationen köper man enklast en sats. Denna innehåller bland annat en ny, längre drivaxel, ett mellanstycke som monteras mellan motor och växelhus, längre bultar och en förlängning till kylvattenröret.
Delarna kostar ungefär 14 000 kronor, och arbetet tar sex till åtta timmar beroende på hur många försök shimsningen kräver. Totalt landar notan runt 20 000 kronor.
