Svårt för miljövänliga båttvättar

Trots förbudet från 1989 finns det påfallande höga halter av TBT i flera marinor och hamnar längs ostkusten. Vid Ulvsunda i Mälaren var halterna exempelvis mer än 40 gånger högre än det norska gränsvärdet och ännu högre jämfört med de halter som anses påverka havslevande organismer.

– Värdena är skrämmande höga. De här tennföreningarna är bland de giftigaste av alla ämnen vi släppt ut i naturen, säger Ingemar Cato, docent vid Sveriges geologiska undersökningar, SGU.

Försök på västkusten har visat att nätsnäckor som påverkas av TBT får fortplantningsförmågan förstörd. Ingemar Cato håller det för sannolikt att en rad små organismer i Stockholms skärgård är påverkade av TBT som finns i ansenliga halter i hela östersjön.

Det finns flera anledningar till de höga halterna av ett ämne som förbjöds 1989. Tennföreningar ligger kvar från tiden före förbudet och färgrester lossnar från skrov som en gång målats med TBT-färg.

– Det är också helt uppenbart så att TBT-färger används fortfarande, säger Ingemar Cato.

Bottenfärger med tennföreningar är dock på väg att försvinna. Från den 1 januari 2008 är det förbjudet att angöra europeiska hamnar med fartyg bottenmålade med TBT-färg.

Färger som innehåller andra metallföreningar är också miljöstörande. Sedan 2001 är bottenfärger med koppar förbjudna på svenska ostkusten. Men de finns på västkusten och används även i Stockholmstrakten av båtägare som anser att de mer miljövänliga bottenfärgerna är odugliga.

Alla som forskar kring hur olika ämnen påverkar havets organismer, är ense om att de enda miljövänliga metoderna att hålla båtar rena från havstulpaner och andra snäckor är att göra rent manuellt – antingen på land eller i en båtbottentvätt med duk som samlar ihop det som tvättas bort.

Gustaf Otto Douglas har i snart 15 år försökt hitta en marknad för miljövänliga båttvättar. Det går trögt. Det finns tvättar i Nynäshamn, Trosa, Gävle och Vaxholm. Och kanske finns den som funnits i Wasahamnen på Djurgården i några år kvar även i sommar.

– Men det blir i så fall utan minsta stöd från Stockholms stad. De styrande bryr sig inte särskilt mycket om miljön, tycker Gustaf Otto Douglas.

Han fick tidigare 800.000 i bidrag ur den så kallade miljömiljarden för att hålla i gång båttvätten och dokumentera resultaten. När han frågat den borgerliga allians som i dag styr Stadshuset om stöd har det blivit ett vänligt men bestämt nej.

– Miljömiljarden var inte tänkt som ett varaktigt stöd för olika verksamheter. Om båttvätten är bra borde den kunna leva av egen kraft, säger miljöborgarrådet Ulla Hamilton(m).
Gustav Otto Douglas tycker inte att Stockholm är något föredöme när det gäller båtar och miljö.

– Gammeldags tänkande och färgindustrin är mina värsta motståndare, anser han.

I Trosa har resultaten av båttvätten och båtägarnas åsikter om den och båtbottenskötsel i allmänhet undersökts. Senast genom en enkät som visar att 81 procent av de båtägare som använt båttvätten kommer att fortsätta och att 48 procent av de som tvättar sina båtar helt slutat att använda bottenfärg.

– Som helhet är resultaten bra. En del är missnöjda med att tvätten inte gör ordentligt rent – framför allt i aktern. Men det kan bero på att de tvättar för sällan, i snitt 1,3 gånger per säsong mot tre som är rekommendationen, säger Britta Eklund, forskare vid institutionen för tillämpad miljövetenskap vid Stockholms universitet.

Hon har också frågat båtägare som målar sina båtar vilken typ av bottenfärg de använder. Var femte båtägare uppger att de inte vet om de använder tillåtna eller förbjudna färger och 6 procent medger att de målat med ”västkustfärg”.

Anders Sundström/Dagens Nyheter

Att hålla efter de snäckor – främst havstulpaner som sätter sig fast på båtar är i sig ett miljöarbete. Mycket havstulpaner gör att båten drar mer bränsle.

En båttvätt kostar 375 kronor. Den som tvättar tre gånger per säsong enligt rekommendationerna får betala en dryg tusenlapp. Bottenfärg till en normalstor båt är dock inte mycket billigare.

I Norge finns ett gränsvärde för halten av TBT, som står för tributyltenn, i ytsediment på 100 mikrogram per kilo. Så här höga halter uppmättes på olika platser i Sverige:

Luleå marina 10 mikrogram per kilo.

Trosa hamn 59 mikrogram.

Nynäshamns marina 79 – 94 mikrogram.

Beckholmen 130 mikrogram.

Brofjordens oljehamn 160 – 230 mikrogram.

Djurgårdsvarvet 380 mikrogram.

Skeppsholmen 610 mikrogram.

Mälarvarvet 720 mikrogram.

Norrtälje hamn 1 300 mikrogram.

Ulvsunda marina 4 300 mikrogram.

Göteborgs hamn 540 – 6 400 mikrogram.

Oxelösunds hamn 8 100 mikrogram per kilo.

Gränsen för halter som anses påverka levande havsorganismer negativt ligger betydligt lägre än det norska gränsvärdet. I Sverige finns inget gränsvärde.