Sova ombord i maj – därför är det som allra bäst nu
Att stanna kvar i båten över natten i maj kräver lite mer än i juli. Temperaturen skiftar, fukten smyger sig på och inget är riktigt lika förlåtande som mitt i sommaren. Men det är också det som gör det. För när allt faller på plats, värmen, lugnet och känslan av att vara precis i början av säsongen, är det svårt att tänka sig ett bättre sätt att vakna på.
Det är något särskilt med de där första nätterna ombord.
Vi har bott större delen av året i båten i flera säsonger, och ändå känns de första vårnätterna varje år lite nya.
Ofta kommer de efter en ganska intensiv period. Sjösättning, fix, packning och i vårt fall något som nästan känns som en mindre flytt. Men när allt väl är på plats och kvällen landar infinner sig ett lugn som är svårt att hitta någon annanstans.
Och konstigt nog sover vi alltid bättre ombord. Hela familjen.
När livet blev enklare
Förra året, när vi flyttade ombord igen, märkte jag det extra tydligt. Småbarnslivet blev på något sätt enklare, trots att nätterna ibland var stökiga.
I huset kändes allt längre bort. Jag stod där med alldeles för mycket välling i omlopp och uppvak som kom och gick. Vägen till köket var lång, och det var som att avståndet mellan rummen också skapade ett avstånd mellan oss. Det blev fler uppvak, mer oro och svårare att komma till ro igen.
I båten blev det tvärtom. Några steg till köket, barnen precis intill. De sover i förpiken med en avdelare mellan sig, och det är något med närheten som gör att allt flyter på lite mer. Uppvaken blir färre, nätterna lugnare och även de stökiga stunderna känns enklare att ta hand om.
Det bästa med allt
Det jag tycker allra mest om är ljuset. De där krispiga morgnarna när solen ligger lågt och speglar sig i vattnet utanför, och studsar in genom rutorna så att det rör sig i hela båten. Det blir som solkatter i taket, ett mjukt flimmer som följer med överallt.
Ofta har jag redan varit uppe en stund. Bryggt första koppen kaffe, skummat mjölk och gjort en latte i vår lilla espressomaskin som jag lagt alldeles för mycket tid på att hitta, just för att den skulle få plats i skåpet i pentryt när den inte används. Barnen är vakna, det är lite liv i båten, men ändå lugnt på ett sätt som är svårt att få till någon annanstans.
Och så sitter man där, med kaffet, och bara tittar. Ljuset som rör sig, vattnet precis utanför, ljuden som är helt andra än på land.
Det är svårt att inte stanna upp i den stunden.
Och så finns verkligheten
Samtidigt är det inte alltid helt bekvämt. Temperaturen lever sitt eget liv. Ena natten flera plusgrader, nästa nära noll, och ibland vaknar man och inser att det blivit kallare än man tänkt. Som den där natten när vi trodde att oljeelementet skulle räcka, men vaknade till 14 grader och fick starta dieselvärmaren för att toppa upp.
Och så ljudet. Dieselvärmaren som går, vinden som tar i riggen och master som slår. Det är en del av upplevelsen, men också något man behöver vänja sig vid.
Med tiden har vi hittat det som gör nätterna riktigt bra.
Så får vi det att funka
För mig börjar det redan innan vi lägger oss. Att veta att vi ligger tryggt gör stor skillnad. Att förtöjningen känns rätt, att inget ligger och drar eller slår. Det är först då jag verkligen kan slappna av.
Värmen är nästa del. Inte bara att få upp den, utan att få den att hålla och kännas jämn. Vi kör oftast dieselvärmare, men ligger vi i hamn med landström lyxar vi till det med oljeelement. Det är tystare och ger en mjukare värme. Samtidigt har vi lärt oss att fukten är minst lika viktig. Luftavfuktare har blivit en självklar del ombord, och i tidigare båtar har vi använt spritvärmare för att få bort det råa i luften. Inte den trevligaste lukten, men det gör stor skillnad.
Värmen tar sig inte alltid dit man vill. Hos oss sitter värmaren i aktern, vilket gör att vår kabin snabbt blir varm medan förpiken, där barnen sover, är svalare. Vi har löst det genom att styra om värmen dit vi vill ha den. Vi stänger igen utblåset i vår egen kabin och tejpar för halva utblåset i salongen, så att mer luft faktiskt letar sig hela vägen fram till förpiken. Små, laddningsbara fläktar hjälper också till att få luften att cirkulera bättre i hela båten. Det är kanske inte den mest långsiktiga lösningen, men just nu funkar det förvånansvärt bra.
Barnen sover i pyjamas och strumpor, eftersom de ofta sparkar av sig täckena under natten. Kvällarna ombord är ganska enkla. Vi läser, de somnar snabbt och vi smyger ut. Efter en stund öppnar vi upp in till förpiken igen för att luften ska flöda fritt. De har vant sig vid ljud omkring sig, så vi kan fortsätta kvällen utan att behöva tassa runt.
Ibland stannar vi kvar i en naturhamn natten till måndag, bara för att få ut lite mer av helgen. Vi försöker göra det så ofta vi kan. Vi vaknar tidigt, tar ett morgondopp som väcker hela kroppen på ett sätt som ingen dusch riktigt gör, och gör oss i ordning i lugn och ro. Frukosten äter vi ofta i sittbrunnen på vägen tillbaka mot hemmahamn, med kaffet i handen, solen som letar sig fram och vattnet runt omkring oss, innan det är dags att fortsätta till förskola och jobb, men med den där friska känslan kvar i kroppen.
Det är då jag känner det som tydligast. Att vi är här ute och att vi faktiskt tar vara på det. Vissa morgnar ligger dimman tät över vattnet. Andra smattrar regnet mot däck och vinden viner i riggen. Ibland är det spegelblankt och helt stilla. Ibland passerar en färja eller så kommer en säl som nyfiket simmar med oss längs båten.
Och varje gång är det värt det.