Installera AIS – inte så krångligt som det verkar
En Klass-B AIS-transponder är obligatorisk för Gotland Runt och således ett måste på Albin 78 Dyngsur. Det är inget jätteprojekt – men kräver sin planering och ett mått av tålamod. Speciellt om på en båt med kabeldragningar från 80-talet
Ska man lägga pengar på utrustning till en så pass billig båt?
Frågan ställer sig nästan av sig självt och svaret är såklart upp till var och en. Men AIS är ett av de få tillbehör som faktiskt handlar om säkerhet på riktigt. Ute på öppet vatten vill man synas – och man vill se andra. Dessutom råkar det vara ett krav inför Gotland Runt som undertecknad kommer att ge sig ut på inom en dryg vecka.
För den som håller sig på skärgårdens trygga vatten är AIS kanske inte det mest nödvändiga tillbehöret. Men för de som överväger att göra längre överfarter, tar sikte mot Gotland, Baltikum eller varför inte Norge och Danmark kan investeringen åtminstone vara värd att överväga.
Installera en AIS
Hur lång tid installationen tar beror mycket på hur organiserad elektroniken är sedan tidigare. På min båt innebar det lite städning i kabelhärvan, ett par utbytta strömbrytare och några nya kopplingar som legat på listan över dåligt samvete lite väl länge.
Det är faktiskt en av de fördelar man lätt glömmer vid elarbeten: Man får ett naturligt tillfälle att gå igenom det man annars skjuter på framtiden. Vill man att elektroniken ska funka när det väl gäller så är jag av den bestämda åsikten att det är bättre att hitta problemen i hamn.
Har man redan ordning på sin el, en befintlig VHF-antenn och ett NMEA 2000-nätverk ombord är tröskeln däremot tämligen låg. AIS och VHF delar samma frekvensband, och den Raymarine-transponder som jag installerat har en inbyggd splitter – antennsladden från masten in, och sedan vidare till VHF:en.
Montera GPS-puck efter eget omdöme
Varje AIS av den här klassen kräver en egen dedikerad GPS-mottagare – den måste nämligen ha det för att uppfylla rkaven av en Klass-B mottagar/sändare. Men man behöver inte nödvändigtvis göra hål i däcket för att montera den.
Vad jag gjorde var att koppla in pucken utan att skruva fast den och kontrollera mottagningsvärdet via programvaran som följer med. Är du nöjd med signalstyrkan så kan du känna dig trygg. På min båt fick den plats precis under däck med tillräckligt bra mottagning. Skönt att slippa ta till borren på en redan läckande 80-talsbåt.
Testa innan du fixerar
Precis, det vanligaste felet i boken: Att montera först och dra sladdar sedan – ett jag är mer än välbekant med.
Gör istället rätt från början.
Dra allt, anslut allt och testa att det funkar innan du skruvar fast och kabelbinder. Det är ingenting som är mer irriterande än att behöva dra upp en snygg kabeldragning för att något inte satt rätt.
Det sista steget är att registrera sitt MMSI-nummer via AIS-enhetens USB-ingång och tillhörande programvara. Här är noggrannhet av yttersta vikt –matar du in ett felaktigt MMSI-nummer blir du tvungen att skicka tillbaka AIS-enheten för nollställning.
Klass B – och inte något annat
För Gotland Runt krävs en klass B AIS-transponder: en enhet som både sänder och tar emot positionen. Det räcker inte med en AIS-mottagare, som bara tar emot och inte gör båten synlig för andra.
Fotnot: I videon som hör till den här artikeln blandas begreppen ihop och ”klass A” beskrivs som en enklare mottagarvariant. Det stämmer inte – klass A är tvärtom den mer avancerade transponderklassen, avsedd för kommersiell sjöfart. Det som åsyftas är en ren AIS-mottagare. Klass B är rätt för fritidsbåtar.