De wingfoilade till Sandhamn i full storm
När SMHI varnar för nytt vindrekord för juli i innerskärgården så passar man förstås på att sticka på långtur med sin wingfoil. Frågor på det? Ja faktiskt!
En del skyndar sig hem för att säkra trädgårdsmöbler, skjul, växthus och annat som kan flyga iväg vid en vädervarning av den här kalibern. Andra ser bara till att komma inomhus.
Men så har vi också individer som Patrik Huss, Bertil Claesson och och Erik Karelfelt (den senare intervjuad nedan) som såg ett ypperligt tillfälle att wingfoila hemifrån Österskär i Stockholms mellanskärgård till Sandhamn.
Hur tänkte ni?
– Vi bevakar ju ständigt väderappen och tänkte väl att det dök upp ett ovanligt bra läge att wingfoila från Surfklubben vid Österskärs havsbad till Sandhamn. Det gällde alltså att fort få tag i barnvakt och allt annat som krävdes för ett genomförande.
Men du ser inte det helknäppa i detta?
– Jo.
Många vurpor och fadäser?
– Fadäser vet jag inte men vurpor – absolut. Vi ligger ju på gränsen för vad som är möjligt och då vurpar man. Speciellt i innerskärgården där det blåser ojämnt och i det här fallet med någon slags rekordstyrka. Vi laddade iväg från Österskär vid 16.30 ungefär och noterade vindstyrkor på 26-30 sekundmeter ibland.
Stormjägarna och wingfoilarna Patrik Huss, Bertil Claesson och och Erik Karelfelt satte helt sonika kursen mot Sandhamn när nytt vindrekord i innerskärgården noterades.
Tuffa förhållanden med andra ord?
– Ja, när vita gäss blåser av topparna och havet kokar långt inne mellan öarna i skärgården så vet man att det är något alldeles extra. Det var vågor i Lindalssundet som nådde upp till midjan om inte högre ibland.
Hur lång tid tog det till Sandhamn?
– Ungefär 2 timmar seglad tid och 2 timmar och 40 minuter inklusive väntan och massa extra trixande på vägen.
Det enskilt värsta ögonblicket?
– Det var när vi tappade bort följebåten med fotografen Jonas Axelsson ombord. Han var tvungen att vända om och assistera Beril Claesson som hade hamnat på efterkälken. Patrik och jag valde dock att fortsätta mot målet i Sandhamn dit vi kom fram utan telefoner och utan möjlighet att byta om. Men vi stegade in på Seglarhotellet och fick öl och nötter på kredit.
Det enskilt bästa ögonblicket?
– Det var när det blåste som mest vid 17-tiden i Lindalssundet och då vi kunde flagga ut seglet och bara surfa i medsjön. Så höll det på i upp till en halvtimme.
Hur ska ni toppa detta?
– Oj, det finns många häftiga rutter kvar. Vi får se. Vinden bestämmer, avslutar Erik Karelfelt.