Brandalsund är en naturhamn i Södertäljeleden som är lättillgänglig från Järna och Södertälje. Naturreservatet har fina sandstränder, betade hagmarker och en gammal fornborg, och är avsatt för att bevara dess biologiska mångfald samtidigt som det är lättillgängligt för allmänheten.

Arkholmarna är en välorganiserad klubbholme för Rangsta båtklubb med gästplatser tillgängliga för besökare. Hamnen är skyddad och erbjuder badmöjligheter samt en fin utsikt från öns högsta punkt.

Brunskär är en naturhamn som ligger nära Mörkös sydligaste udde och är tillgänglig för skötsamma gäster mot en gästavgift på 50 kronor. Klubbhamnen har enkla men bra bryggor, skärgårdsmaja, bastu och grillplats och är en plats där man kan vistas nära ostörd natur.

Stora Ramsö är en obebyggd ö med typisk skärgårdsnatur söder om Mörkö. Ön har två vikar på norra sidan som är bra skyddade och inte så välbesökta.

Fifång är en ö som tidigare var ett kronotorp under Tullgarn och har en rik lavflora med flera rödlistade arter. Idag är ön en del av ett naturreservat och öppen för båtburna besökare.

Sundet mellan Tallskär och Tullskär har länge varit en naturhamn, men uppfyller inte kraven för en bra allvädershamn och är inte heller en särskilt imponerande naturupplevelse.

Sundet mellan Koskär och Tackskär är ett bättre och trevligare hamn-alternativ för båtar med djupgående 2-2,5 meter eller mindre än det näraliggande sundet mellan Tallskär och Tullskär. På Koskär kan man ligga bra mot land och njuta av vacker utsikt mot små ögrupper och havshorisont.

Askö är en plats med en forskningsstation som bedriver undersökningar om Östersjöns tillstånd. Här finns också fina promenadvägar, vackra kulturmarker och en superbadstrand.

Kung Carl XVI Gustav fick ön Askö i födelsedagspresent av staten år 1996, men för vanliga båtfarare spelar det ingen roll vilken myndighet som förvaltar ägorna då ön kommer att tas omhand och bevaras i sitt värdefulla skick.

Den nord-sydliga arkipelagen mellan Norra Jutskär och Kockelskär är en vacker plats att utforska för den som färdas i en mindre motorbåt. Det finns många "daglegor" att upptäcka och chansen att hitta en egen vik eller läsida är god, medan bebyggelse endast finns på Hästskär och Askholmen.

Laxkroksholmarna är en trygg natthamn på Hökös östra sida, perfekt för att undvika ogästvänliga sydostvindar i Törnskärs- och Jutskärsområdet. Den ligger nära farleden mellan Sävösund och Bokö och fungerar bra som skydd i de flesta vindar utom nordväst till nord.

Skvallerhamn är en hamn med dyningar och öppen havshorisont i norr, men det kan vara svårt att hitta en plats att förtöja utan att störa privatbryggor. Batteri Arholma, en tidigare militäranläggning, är nu ett museum och erbjuder guidade turer samt aktiviteter som linbana, klättervägg, kajak- och cykeluthyrning, bastu och café/servering.

Idöfladen är en sevärd ö som är ett naturreservat och bevarar samma förhållanden som för 100 eller 200 år sedan, med vacker blomsterprakt och lättgångna stigar som leder genom olika naturtyper, inklusive den imponerande orkidéängen "Blomsterfållan".

Björkö är inte längre en ö utan fastland och dess stränder är mestadels bebyggda och svåra att nå. På södra delen av Björkö finns dock flikiga kuster med djupt inskurna vikar som är skyddade för alla vindar utom rent sydliga.

Söderholmen är en lättillgänglig naturhamn nära det södra inloppet till Väddö kanal, vilket gör den till en bra backup-plats om man missar sista broöppningen eller behöver en snabb natthamn. Trots att den kanske inte har fantastiska kvaliteter som naturhamn är den enkel att smita in i från farleden.

Vätö Norrviken är en hamn med skydd mot de flesta vindar och möjlighet att förtöja vid gamla kajer. Vätöberg erbjuder en naturhamn med historia och möjlighet att besöka originalsockeln i marmor på Riddarholmen.

Lidö Österhamn är en populär naturhamn med närhet till Lidö Gård och dess kulturella och kulinariska erbjudanden. Här finns också en ovanlig hällmarksgranskog och rikt fågelliv tack vare den orörda naturen.

Granhamn är en klassisk naturhamn där seglare har avvaktat lämpliga vindar i århundraden. Idag är ön en vanlig naturhamn för fritidsfolket, men tidigare var det ett resecentrum med en krog och en kanonjolle som skyddade sjöfolket från franska pirater.

Villösan är en vacker och välbesökt naturhamn öster om Arholma med bra lä och fina badmöjligheter. Idskär är kargare och stranden är bitvis stenig, men har bra förtöjningsplatser och lockar med sitt läge mot havet och sitt omfattande bestånd av idegran.

Ögruppen nordost om Tjockö består av Norra och Södra Lönnskär samt Långskär och erbjuder flera möjliga hamnlägen med bra klipphällar, främst på norra stranden av Södra Lönnskär, och motorbåtar kan krypa in i sundet mellan Södra Lönnskär och Långskär där det finns fina lägen att hitta.

Gisslingö är en stor, obebyggd ö som tidigare användes som utmark och betesö av Tjockö by. Trots att det inte finns en obruten tradition av bofast befolkning på ön finns det fortfarande familjer som bor där och det finns möjligheter till vandring och utforskning av skogar och små insjöar.

Stora Torparökobben och fladen mellan Torparö och Stockholm är två idylliska hamnar som erbjuder skydd för de flesta vindar. Området har en historisk betydelse som hamnvatten där svenska flottan vakade under kriget mot Ryssland 1809.

Båtveskär ligger nära Fejan och har flera användbara platser på sin norra sida, inklusive en liten vik med klippor som är lämpliga för motorbåtar och segelbåtar.

Himmelskär och Käringboskär är två öar i Håkanskärsarkipelagen som var en kronohamn för fiske redan under medeltiden. Trots att hamnlägena idag är uppgrundade och igenväxta, är skärgården värd ett besök och bjuder på ristningar som speglar dess historia som fiskehamn.

Norra Viggskäret är en hamn nära Ålands farled med tät fartygstrafik och vattenrörelser som kan vara påverkade av sugeffekter från stora fartyg, men normalt sett är det inga problem att förtöja.

Kryckan ligger vid Hamn 24 och utsätts för svall och sugeffekter från stora fartyg som passerar, men det finns småskär som skyddar mot det värsta och man kan ligga bra här om man är medveten om fartygstrafiken.

Inra Hamnskär och Yttra Hamnskär är två hamnar i Söderarmsskärgården som har haft tradition som bra hamnar och är fortfarande tillgängliga idag. Inra Hamnskär är lätt nåbar från den inre leden genom Söderarmsskärgårdarna, som definieras av landfasta sjömärken och är en användbar och trevlig färdväg genom området.

Styrjans hamn är den mest kända hamnen i Söderarms-skärgården, men den är inte särskilt skyddad på grund av sundet. Försvarsmaktens tidigare närvaro har lämnat spår på öarna, men de har återställts så långt möjligt.

Hultskäret och Bäckskäret är två trädbevuxna öar i södra delen av Söderarmsskärgården, som kan kännas som en mellanskärgård vid havets yttersta rand. Området är vackert och passar även den som inte gillar den kala och kärva utskärsmiljön.

Söderarm är en viktig grindstolpe för stora fartyg som vill ta sig in till Stockholm via Furusundsleden. Fyren på Söderarm har en lång historia och är nu utarrenderad till ett bolag som bedriver konferensverksamhet på Torskär.

Väringsö är en ö i skärgården som inte är så välbesökt på grund av bristen på en skyddad natthamn, men den som besöker ön och tar sig en sväng på stigarna kommer att upptäcka det fina kulturlandskapet och traditionerna som sträcker sig tillbaka till vikingatiden. Ön har tidigare varit en statlig kronopark men har nu privat ägande, vilket inte har påverkat landskapet negativt.

Bergsholmen är en bra hamn på armlängds avstånd från Furusundsleden, med gott om plats längs klippstränderna på öns västra strand och bra badmöjligheter.

Ängsö nationalpark avsattes redan 1909, men på grund av bristande förståelse för den kulturella påverkan på naturen slyade hela området igen på 1940-talet. Genom återinsatt torpare och återupptaget bete har Ängsö återställts och har nu en stor biologisk mångfald.

Svartviken på Ängsö är en bra hamn för alla vindar utom nord till nordost och därifrån går lättgångna stigar till Torpet och de ljusare öppna markerna på Ängsö. Adamsängen vid Svartviken är platsen där den fattiga drängen Adam Michaelsson byggde en stuga på 1800-talet och där hans hustru Carolina levde i misär i 40 år, men fick rykte om sig som klok gumma som kunde bota sjukdomar och sålde en beprövat nyttig salva på spenört.

Granö kan vara en alternativ hamn till Ängsö nationalpark om vädret är ogynnsamt och ligger nära kraven på en "allvädershamn". Det är också lätt att nå från Furusundsleden och fritidsbåtleden väster om Granö.

Stor-Asken är en lämplig hamn längs Furusundsleden för den som behöver vila eller bryta av. Hamnen är mörk och dyster men ligger stilla i sydliga eller ostliga vindar och det finns möjlighet till sol och bad på klipporna söder om hamnen.

Grönholmsfladen är en lämplig plats för en paus längs Furusundsleden, men man bör se upp för linfärjan. Platsen har också en kuriös historia från 1800-talet då två näbbvalar drevs in i området och dödades av lokalbefolkningen.

Norrviken på Högmarsö är en skyddad hamn som är olämplig i nordostliga vindar. På ön finns butiker, restauranger och caféer, och man kan enkelt ta sig till de centrala delarna av ön från vikens sydöstra strand.

Åkerholmen ligger långt in i skärgården och har en charmig tät skog och lugn hamn, men vattnet är inte lika kristallklart som i ytterskärgården. Kontrasten mot ytterskärgården är stor och känslan är snarare som att befinna sig vid en fin insjö.

Blidö är en av skärgårdens största öar med fastlandsförbindelse och flera butiker och sevärdheter, men det är svårt för båtburna besökare att hitta hamnar då det är kraftigt bebyggt och det finns få lämpliga vikar.

Norrviken på Själbottnas nordsida är en bra svajankringshamn med skydd mot sydvindar, medan Sältingsgrundet öster om Själbottna erbjuder skydd mot sydliga till nordostliga vindar.

Idskären är en ögrupp med många hamnar och vacker utsikt över Svartlögafjärden. Här finns idegran och havtorn, vars gula bär är rika på C-vitamin och goda på hösten.

Själbottna har flera fina hamnvikar, inklusive Långviken och Båtviken på östra sidan av ön. Dessa hamnar ligger avskilt i vacker natur, men med promenadstigar som leder till andra sevärda platser på ön.

Själbottna har reguljär båttrafik på grund av dess sommarbefolkning och tillgängliga kulturmarker, med en gammal bebyggelse och ett fotograferat gammalt båthus i Hemviken.

Tjuvholmarna är en ögrupp utan bebyggelse som kan erbjuda skyddade platser för båtar, men stränderna är svårtillgängliga och kräver god fysisk förmåga. Djupuppgifterna är begränsade på grund av sekretesskrav från Sjöfartsverket, men bottnen är jämn på 10-12 meter i de vita ytorna.

Koholmen och den lilla arkipelagen nedåt Björkholmen är en förbisedd pärla med obebyggda öar och möjlighet att hitta egna små ställen att ta iland på, särskilt med motorbåt. De allra bästa platserna finns på Koholmen med klippor att ligga långsides vid och skydd för vindar mellan ost och syd, medan Enholmen är bättre att besöka med motorbåt och den bästa platsen är på nordöstra udden.

Furholmen är en klubbholme för Viggbyholms båtklubb med begränsade faciliteter, men med möjligheter till fin natur, vacker utsikt, bra bad och trevligt umgänge med likasinnade. Gästande båtfolk måste tänka på att inte belasta sopställen med sådant som lika gärna kan tas med i båten.

Västra Allmansören är en bra plats att stanna för lunch eller övernattning längs Husaröleden söder om Truten. Hamnen har bra klippor att ligga på i sjöbrisväder eller sydliga vindar, men trafiken i leden kan vara tät på sommaren.

Hugo Alfvén hade släkt på Edö och föreslog för sin vän Anders Zorn att segla dit och ankra i Östersundet, vilket ledde till att Zorn stannade där i flera veckor och många av hans skärgårdsmålningar kom till just där.

Svartsö är en vacker ö med en lång historia som jordbrukslandskap. Trots att ön är fridfull och har endast ett hundratal bofasta, finns det skola, pensionat, värdshus och en "ö på ön".

Norsviken är en hamn med goda förhållanden i dess västra del, medan övriga områden har omfattande bebyggelse och för stort vattendjup. Det finns närhet till Svartsö Krog och möjlighet att hämta/lämna besättning vid skärgårdstrafikens brygga "Skälvik".

På norra stranden av Träskö söder om Svartsö finns några skyddade platser för båtar, men det kan vara mörkt och trafikerat på grund av en kanal som lokalbefolkningen använder.

Högholmen är en skyddad svajankringsvik som passar större segelbåtar som inte kan eller vill ta landförtöjning. Det finns inga möjligheter till landkontakt för motorbåtar, men det finns gott om plats för många båtar och möjligheter för de flesta vindriktningar.

Träskö-Storö är en populär plats för båtfolk och är till största delen ett naturreservat. Det finns skyddade platser för båtar, men i nordliga vindar minskar antalet användbara platser.

Träskö-Storöfladen är en vacker skärgård med många öar och vikar att utforska, med bastu och skärgårdsmajor att besöka och en natur- och kulturstig genom vackra marker. Det finns gott om tilläggsplatser och möjligheter att svajankra, och skydd finns alltid tillgängligt.

Stora Rävsön och Bockholmen har två vikar som ger allt man behöver, och den södra viken har beskrivits i äldsta seglingsbeskrivningarna med lyriska ordalag. Området är populärt bland fritidssjöfarare och erbjuder flera natthamnar.

Träskö-Storö är en populär hamn med gott om plats för båtar, men den som söker något mindre och överblickbart kan titta på grannen i nordost där det finns bra skydd i västliga och ostliga vindar.

Lagunen på Brunskär är en skyddad motorbåtshamn med bra klippor och en lummig miljö, men inloppet är grund och man bör undvika att ta sig in på marginalen om vattnet sjunker. Det finns också bra badklippor på öns nordudde och östra strand.

Skärgårdsstiftelsen grundades efter att livmedikus Anselm Larsson dog och hans egendom, Stora Kalholmen, hotades av exploatering. Stiftelsen köpte egendomen och öppnade det första vandrarhemmet i skärgården, samtidigt som de började arbeta för att rädda värdefulla markområden och skärgårdskultur till allmänheten.

Paradiset är en ögrupp norr om Djupfladen där Idholmsfladen och Malins kobbe ingår. Det finns flera skyddade platser att ankras på och på Idholmssidan finns även tillgång till Finnhamns trivsamheter.

Söder Långholm ligger nära Finnhamn och Husaröleden, där det finns möjlighet att ta sig över till Finnhamn på 500 meter. Finnhamn har restauranger, butiker och reguljär båttrafik till centrala Stockholm.

Hälsingholmarna har en plats i kriminalhistorien sedan 1819 då ett torparpar hittades ihjälslagna i sitt hus, och även länsman som använde brutal tortyr för att få fram erkännande blev åtalad och dog senare i häktet. Idag är Hälsingholmarna en fridfull plats med vacker bebyggelse och en hygglig hamn.

I det populära området kring Finnhamn är det trångt mellan båtarna, så det kan vara bra att söka alternativa natthamnar. Sundet mellan Sviholmen och Ekholmen är ett sådant alternativ med fin natur och möjlighet att ligga lite enskilt.

Det finns få hamnar utanför Husarö mot Svartlögafjärden, men ett alternativ är Storskäret där man kan ligga bra i vänligt sjöbrisväder och njuta av en vacker vy över Svartlögafjärden.

Kålö är en skyddad plats nordost om Möja som erbjuder möjligheter till landförtöjning och svajankring. Trälhavets båtklubb har en anläggning här, men det kan vara trångt vid bryggorna och restriktioner råder för utomstående besökare.

Kallskär är en lättillgänglig ögrupp med släta hällar och lövskog. Trots att det inte fanns något kronohamnsfiske här har vissa delar av Kallskär exploaterats för bebyggelse.

Södervånsviken är den mest kända hamnen på Kallskär, men kan bli trång och full av båtar. För en mer avskild och naturskön upplevelse kan man istället välja en alternativ hamn i den norra delen av Kallskär, som exempelvis sundet mellan Kallskär och ön Munken.

Vikskäret och Vikskärs-Långkobben är två vackra och skyddade platser i norra Kallskärsarkipelagen. Vikskäret är bebyggt, men man kan ligga på den norra delen av ön utan att störa eller bli störd och utforska de omgivande skären med jollen.

Norröra är känd som Saltkråkan och många vill besöka ön, men det är enklare att ta turbåt än att komma med egen båt eftersom det inte finns någon egentlig gästhamn. Söderöra har också en fin bymiljö och en nutida sevärdhet är bönehuset som fått EU-stöd för restaurering, men även här saknas en gästhamn.

Svartlöga är en ö med låga stränder och bassänger, som räddades från den ryska bränningen 1719 tack vare dess svårtillgängliga stränder. Idag är ön populär bland sommargäster och har en genuin bebyggelsemiljö, men har svårigheter med att få en bra hamn.

Kudoxa är en ö i skärgården som tidigare hade en bofast befolkning och användes som boplats för lotsar. Idag finns det bara några få sommarboenden, men ön är fortfarande ett besöksmål för dem som vill uppleva en gammaldags skärgårdsmiljö och njuta av bad och sol på den långgrunda sandbottnen i den norra viken.

Vidinge drabbades av en förbannelse efter att invånarna plundrade en skeppsvrak och lämnade besättningen åt sitt öde. Efter en stor olycka 1888 avfolkades ön och är nu endast bebodd av sommarboende som hjälper till att hålla odlingsmarkerna öppna.

Vällingskäret i Vidinge är en vacker men begränsad natthamn med få platser som ger bra skydd mot västliga vindar. Det är en plats att besöka för att uppleva utskärgårdsnatur och för miljöns skull.

Rödlöga är namngivet efter den rödtonade bergarten och har en gammal bebyggelse. Ön var en populär rastplats för sjöfarten och är nu en populär destination för fritidsbåtar under sommaren.

Storskärs enda bebyggelse ligger på halvön Lilla Anskäret och områdets bästa hamn har utnyttjats som naturhamn sedan nöjesseglingen uppfanns. Båtägare och boende måste respektera varandra för att kunna fortsätta dela på den fantastiska miljön.

Ögruppen Rödlöga Storskär har tidigare kallats Åsmansboda skärgård och Söderpada. Storskär har vidsträckta ljunghedar och är intressant för både floristiskt intresserade och de som vill njuta av växtvärlden.

Alkobben och Högbulen är två hamnar i södra Norrpada-skärgården. Alkobben har vacker utsikt och en grund vik med fin sandbotten, medan Högbulen ligger intill ett trafikerat stråk och har ingen störande bebyggelse.

Norrpada är en vacker och lättillgänglig skärgård med många förtöjningsmöjligheter och starka kopplingar till sällskapet Pelar-orden, där många kända personer har besökt och en plåtvimpel står på högsta knuven av Storskär.

Den skyddade lagunen på norra sidan av Hallskär och Idskär är en av de bästa hamnarna i Norrpada. Idskär har fått sitt namn efter den rikliga tillgången på idegran, som är giftig förutom det köttiga höljet på bären.

Röder är en ögrupp som kräver en resa över öppet vatten och har tidigare haft dåliga sjökort och farliga grund, men idag är det säkrare att besöka den charmiga byn på Bodskäret.

Röders by är en av de mest fotograferade utskärgårdsmotiven och var en favoritplats för spritsmugglare under 1920- och 30-talen. Idag kan man njuta av den charmiga miljön och få en tydlig bild av hur en liten by av bodar kunde se ut på 1800-talet.

Ängskärs skärgård är grönskande och välbebyggd, men saknar en allvädershamn eller annat dragplåster. De flitigast anlitade hamnplatserna är Norrsundet och Tullhamn, men det finns också många andra platser att upptäcka i skärgården.

In-Fredel är en liten och obebyggd utskärgård som oftast hamnar i skuggan av sina större grannar. Trots det finns det möjligheter att njuta av utskärgården, som vikarna i norr på Östra Vånskär och Runskär och Runskärskobben i skärgårdens norra del.

Fredlarna är en vacker och skyddad utskärgård med en stabil andelsstruktur och en liten by av bodar som inte riskerar att förvandlas till sommarstugeområde. Miljön passade perfekt för iscensättningen av Saltkråkans episod om nättjuvarna och området har en lång historia av fiskarbefolkning med hällristningar och en stor labyrint på Bredskär.

Ut-Fredel är en vacker skärgård med många små sund och fina badklippor, men få platser för trygg natthamn. Alskär-Bakstangskär och Vasskär är alternativ till de skyddade hamnarna för övernattning.

Lygna, även kallad Söderskärgården, är en kulturskatt med unik natur och fågelliv som vårdas varsamt av delägare. Besöksantalet måste hållas på en rimlig nivå på grund av fågelskydd och privata områden, men den som läst Sten Rinaldos berättelser om Lygna vill nog någon gång besöka denna omskrivna plats.

Svenska Högarna är en ö som är värd att besöka på grund av dess historia och sevärdheter. Ön har en fyren som hölls vid liv av Edward Sjöbloms Stiftelse och har också labyrinter och en kyrkogård.

Nyckelviken är en naturhamn nära Stockholm med vackra hagmarker och fina vandringsstigar. Där finns också Nyckelvikens Herrgård med djurhållning och ett populärt lunchcafé.

Velamsundsviken är en vacker plats som erbjuder skyddade ankringsplatser och en möjlighet att besöka Velamsunds Gård. Området har en intressant historia, inklusive försök att producera vin på 1600-talet och lustiga namn på öarna som användes för bete.

Napoleonviken är en populär naturhamn i Stockholms skärgård med höga naturvärden och en trolsk miljö. Hamnen har använts sedan vikingatiden och besökare bör inte missa promenaden längs det tvärbranta berget nordväst om viken.

Tvättfatet är en välbesökt hamn på Ägnös ostsida med en fast bas för sjöscouterna och fina strövområden. Hamnen är lätt att nå från farleden men saknar avskildhet och skärgårdsmaja.

Härsö och Korpmaren är två orörda skärgårdsområden mellan Ingarö och Tyresö med dramatisk natur och fantastisk utsikt från höga berg. Det finns möjligheter till både natt- och daghamnar i området.

Tallholmen är en populär hamn trots att den inte är väl skyddad, tack vare dess strategiska läge och vackra omgivningar. Det är också lätt att ta sig till Gustavsberg och Slussen från Björkviks brygga i närheten.

Kalvholmarna är en del av Skärgårdsstiftelsens naturreservat Björnö och har ett öppet läge mot Nämdöfjärden. Ögruppen är en populär hamn med närhet till farleden och lättillgänglig.

Småängsviken är en stor båthamn, men det finns också möjligheter att använda delar av den som en naturhamn. Viken ligger inom Björnö naturreservat och är lättillgänglig från Nämdöfjärden.

Torpet vid Viken ägs av Skärgårdsstiftelsen och hyrs ut till gäster. Båtbesökare är välkomna men förväntas respektera hyresgästernas önskan om lugn och ro.

Munkholmens hamn kallas "Allvädershamn" och är en klassisk naturhamn för fritidsbåtar. Hamnen är trång men trygg och omgivande natur är igenvuxen och inbjuder inte till längre strövtåg.

Eknäs och Näset på Björnö är natursköna områden med skyddade hamnmöjligheter. De har olika fördelar, som brygga med bussförbindelse och naturmiljö, och har genomgått miljörestaurering för att återfå klart och fint vatten.

Korshamn är en hamn med anor från medeltiden som omges av höga berg. Landhöjningen har inte påverkat hamnens utseende nämnvärt och namnet antas härstamma från ett sjömärke som numera är bortglömt.

Tyssgryteviken är en lugn hamn med effektiv lä på Malmaön, som har fantastiska jättegrytor och ett naturreservat. Korshamnsmaren har medioker vattenkvalitet och riklig vattenvegetation.

Norrviken är en uthamn för Svenska Kryssarklubben, men gästande båtar är välkomna vid bryggorna och naturstränderna norr om anläggningen. Platsen är strategiskt belägen vid "Svalget", en av skärgårdens mest använda passager, och Stavsnäs ligger bara en distansminut bort med goda bussförbindelser till Stockholm och resecentrum för skärgårdstrafiken.

Risselö är en hamn söder om Runmarö som ligger nära farlederna över Nämdöfjärden och erbjuder skydd för nord- och västvindar. Den fungerar bra som dag- eller lunchhamn och även som natthamn i nordliga vindar.

Munkö är ett naturreservat med en speciell flora och en rik och frodig växtlighet. Ön har en kalkrik berggrund med insprängda kalkskikt från en tid när det blivande berget var botten i ett tropiskt hav och hade sin position vid ekvatorn.

Långviksviken är en populär hamn på Nämdös norra udde med tillgång till bastu och tillhör delvis Skärgårdsstiftelsen. Hamnen är lättåtkomlig och ligger intill flera farleder.

Myttingeviken är en lugn svajankringsplats vid sidan av farleden för den som behöver en paus eller övernattning på väg till eller från Stockholm. Viken är långsträckt och har bra svajankringsplatser för de flesta vindar, men det finns ont om landförtöjningsplatser i de yttre delarna som är bebyggda.

Det är svårt att hitta naturhamnar i trakterna av Trälhavet, men det finns några möjligheter i ögruppen söder om Stora Skratten, där man kan hitta både daghamnar och skyddade hamnar för övernattning.

Löknäsviken är en natthamn som ligger nära farleden mellan Grinda och Värmdö och passar bra för större båtar. Stora Sandön, med sina badvänliga sandstränder, ligger på armlängds avstånd från viken.

Sandhamn har fina sandstränder på både Stora och Lilla Sandön, men det kan vara begränsat med ankarfästen och man bör undvika norra stränderna på natten på grund av tung båttrafik.

Grinda Hästholme var en populär naturhamn för punschjakterna innan det blev en allmänt tillgänglig publikattraktion. Idag är hamnen fortfarande uppskattad och det finns möjlighet att besöka Grinda Lantbruk och äta på Grinda Wärdshus eller Framfickan.

Örsö handel har stängt, men naturhamnen söder om handelsboden är fortfarande välutnyttjad för övernattning. Fladen av de tre öarna Storön, Bockholmen och Stora Byholmen erbjuder gott om platser, men det är viktigt att veta att det är djupt och att det går åt mycket ankarlina om man väljer att svajankra.

Gällnö är en levande skärgårdsö med cirka 30 åretruntboende familjer som bidrar till att bevara öns genuina karaktär. Trots att stränderna runt Hemfladen är privata finns det fina platser att bada på i fladens yttre del och möjlighet att promenera från hamnen vid Getudden till byn och den fina sandstranden där.

Kolfatet är en flad i skärgården som består av flera öar och är en del av ett naturreservat. Området är svårtillgängligt men erbjuder möjligheter för båtfärder och svajankring i en vacker och skyddad miljö.

Norra Gränholmsviken på Gällnö är en skyddad vik med bryggor för medlemmar i Näsbyvikens Båtsällskap, men det finns möjlighet att ligga på den motsatta stranden där man dock måste se upp för stenar och avstå från eftermiddagssolen. På andra sidan Björkholmsströmmen finns en grunda flad som kallas Kolfatet där man kan njuta av solen.

På Stora Hästnacken startade ägaren till Alsvik på Svartsö ett eget tegelbruk på 1730-talet för att bygga ett stenhus i skärgården. Bruket drevs till långt in på 1800-talet och idag kan man hitta groparna från lertäkterna och en naturhamn med sandstrand på norra sidan av ön.

När man far över Grindafjärden passerar man Gällnö port och Portholmen och har sedan Gällnös obebyggda södra strand på babord, medan man kan hitta bra hamnalternativ på Löknäsholmen, Båtholmen och Hemviken.

Hjälmö Västerholme är en obebyggd ö med fina naturhamnar och öppna klippstränder. Det finns stigar och gårdsmiljöer att utforska, och en gårdsbutik på Hjälmö.

Mellanskärgården har många naturreservat och tillgängliga stränder, inklusive Hjälmö-Lådnareservatet där man kan njuta av obebyggda stränder och en populär vik för dagsutflykter och natthamn.

Lådna är en vacker ö med en naturhamn som är skyddad från alla vindar. Ön har en genuin bebyggelse och ett levande jordbrukslandskap, och är en del av Skärgårdsstiftelsens naturreservat.

Svajankringsviken är en bra plats för skydd, men inte mot västliga vindar. Miljön är typisk för mellanskärgårdsnatur med vassiga stränder, klippor och lagom mycket bebyggelse.

Lådnaön har flera bra natthamnar på sydsidan och ligger bra till mellan Svartsö och Stavsudda. Ön är obebyggd och har fin natur, men det finns inga faciliteter för båtfolk i området.

Lådnafladen är en stor och flikig plats med många möjliga landningsplatser för båtar och obegränsade svajankringsmöjligheter, belägen i ett naturreservat förvaltat av Skärgårdsstiftelsen med sparsam bebyggelse och möjlighet till promenader på Lådnaön.

Lådnafladen är en populär hamn med många båtar och namnet kommer från riklig växtlighet som fortfarande finns kvar idag. Mer information om in- och utfarter till hamnen finns i redovisningen av hamn 162.

Lådnafladen har flera tilläggsplatser, inklusive Inra Lövskäret i norra delen som passar för enstaka båtar men endast i väst- eller ostvindar. Krokholmens västsida är mer lämplig för olika typer av båtar i ostvindar, men en elkabel kan störa möjligheten att lägga till där.

Horsslangen är en udde i skärgården som fått sitt namn från de utdöda orden "hors" (häst) och "slang" (lång och låg udde). Viken innanför udde är en populär hamn med begränsat antal landförtöjningsplatser och tillgång till Lådnaöns stigar och orörda marker.

Krokholmsviken är en utmärkt hamn mellan Krokholmen och Norrgårdsön, som även är tillgänglig för andra båtburna besökare. Norrgårdsön har ett naturreservat med stigar och sköts av får, och Skärgårdsmajan är tillgänglig för alla genom Värmdö kommun.

Lådnafladen är en populär "universalhamn" med många vikar och skyddade stränder. Ladviken på södra sidan av Norrgårdsön är en bra naturhamn med fina lägen och en del obebyggda områden.

Högskäret är en ö med branta stränder och fina hamnmöjligheter på norra och södra sidan. Strax norr om Högskäret finns naturreservatet Stor-Kunnan och Kunnörarna med vacker natur och begränsade möjligheter att ligga still på samma plats.

I mellanskärgården kring Stavsudda och Lådna finns det många hamnmöjligheter och vackra områden att utforska, med en bra hamn mellan Norrholmen och Brännholmen som ger bra lä i alla vindar utom mellan väst och nord.

Gästhamnen i Norra Stavsudda är populär på grund av dess lockelser, men de som föredrar att övernatta i naturhamn kan hitta en lämplig plats bara någon sjömil bort. Öarna i närheten har en historia av betesmark och har nu mestadels sommarstugebebyggelse, men det finns också en sägen om "Ryssgrottorna" där Stavsuddaborna gömde sig under en rysk invasion 1719.

Fagerö är en bra naturhamn nära Norra Stavsudda och på dess norra udde finns fina platser med skydd från vind. Ytterholmen i Skagsfjärden öster om Gällnö är en obebyggd ö med två vikar som fungerar som bra naturhamnar vid sydliga vindar.

Säck är en välkänd naturhamn i skärgården som har varit sluten sedan medeltiden och omges av höga öar. Hamnen ligger centralt i mellanskärgården och har faciliteter som bränsle och butik på Norra Stavsudda.

Stora Skatholmen är en ö söder om Korsö och Träskö med en populär vik som erbjuder skydd för alla vindar utom från nordvästkvadranten.

Grisselholmen är en naturhamn med lämpliga vikar för båtar på både norra och södra sidan. Den norra viken har mjukt rundade klippstränder medan den södra viken är bra för nordvindar men kan kännas otrygg med hela Kanholmsfjärden i ryggen.

På Skarpö finns vikar som ger bra skydd för båtar, och hamnen är ett bra alternativ nära farlederna över Kanholmsfjärden. Området har en gammal tallskog och skyddas från besvärande svall av mindre skär utanför Hamnguidekartan.

Ostholmen är en del av Möjareservatet som sköts av Skärgårdsstiftelsen och har en välutrustad hamn med bastu och skärgårdsmajor som är lätt att nå från farleden förbi Möja. Hamnen är en allvädershamn som skyddas av Högbötes berg och skog.

Munkhamnan är en populär hamn med strategiskt läge vid stora stråk över Möja Söderfjärd och delar av Granholmen är naturreservat för betade kulturmarker och friluftsliv, men man delar hamnen med fyrbenta naturvårdare.

Västerviken är en tidigare sund som nu håller på att växa samman med öarna utanför Möja. Sundet är nu en fin naturhamn med skydd för alla vindar och varmare badvatten än utanför.

Tjyvklövan är en mindre hamn på Storös västsida som kan fungera som alternativ för djupgående båtar eller vid lågt vattenstånd. Det finns plats för ett dussin båtar längs klippstranden, men Tjyvklövholmen är bebyggd och får inte användas för förtöjning.

Ramsmoraön på Möja har en rik historia med jordgubbsodlingar och fiskfångst, men nu är ön mest känd för sina orkidéer och andra botaniska skatter. Trots att landskapet är snårigt finns det mycket att upptäcka för en botanist.

Dyviken på Harö Storö är lättillgänglig från Möja Söderfjärd och är en bra plats att ligga i nordvind på den norra stranden, men det finns inte så många platser tillgängliga.

Norra Hagedeviken är en trygg natthamn som ligger bra till från farleden över Kanholmsfjärden och har förbindelse med waxholmsbåt till Sandhamn, Stavsnäs och Stockholm från Hagede tvärs över ön.

Skärgården norr om Harö och upp till Möja är vacker och skyddad med bra hamnar. Norsviken på Storös nordostsida är ett alternativ i sydvindar och ligger nära leden mellan Rödkobbsfjärden och Möja via västra Brändöström.

På Lisslös norra strand och Tennholmen finns möjlighet till natthamn och närhet till handelsboden och turbåtsbryggan på Harö, som har bevarat sin ursprungliga prägel och kan erbjuda en mer genuin skärgårdsupplevelse än Sandhamn.

På Harö finns få hamnmöjligheter förutom Hamnviken mot Eknösundet, som är en välskyddad vik men störs av bebyggelse. Från Eknösundet kan man nå Sorgströmmen och stränderna på Hasselö, där Långholmen erbjuder bra tilläggsmöjligheter vid klipporna på nordsidan.

Eknöfladen med Stannkobben är en lockande naturhamn nära Sandhamn, men bebyggelsen begränsar antalet landförtöjningsplatser. Ön har tunga traditioner och var tidigare hemvist för lotsarna på Sandhamnsleden.

Vildgrytan är en populär naturhamn nära Sandhamns-leden, med bra skydd för alla vindar utom ost och sydost. Hamnen är delvis naturreservat men saknar bra badstränder och är utsatt för svall och sug från färje- och skärgårdstrafik.

På Kroksö finns flera alternativ för den som vill undvika trängseln i Sandhamn eller Lökholmens gästhamnar och istället ligga i en naturhamn. Det finns möjligheter för både seglare och motorbåtar i området.

Stora Alskär är en spännande ö med fin utskärgårdsnatur och en långgrund sandstrand på nordostsidan. Ön är lämplig för dagsturer och motorbåtar har enklast att hitta förtöjningsplatser.

Grönskär är en besöksvärd ö som ligger tre sjömil från Sandhamn, men det krävs godväder och det finns ingen trygg hamn. Skärgårdsstiftelsen äger och förvaltar ön, inklusive den bevarade fyren som kallas "Östersjöns Drottning".

Koholmen ligger vid Runmarös södra strand och är belägen nära en farled som leder till Sandhamn. I området finns också varv, en kanal och två obebyggda holmar som är populära för dagbesökare.

Vidskären är en ögrupp sydost om Runmarö som erbjuder en möjlig hamn för motorbåtar och mindre segelbåtar, men på grund av dess öppna läge kan det ofta gå in dyning i hamnen efter blåsväder.

Saffransskäret har sammanväxt med Lökaön och det är svårt att ta sig genom vassen till den egentliga ön, men det finns bra hamnar i Väster- och Östersundet som är varandras komplement.

Tistronskären är en liten arkipelag norr om Lökaön med många daghamnar men få natthamnar i dåligt väder. Österviken på Lökaön är mer lämplig för natthamn, medan Lökaös norra strand erbjuder bra möjligheter till svajankring.

Tistronskären har många alternativa förtöjningsplatser, med bra svajmöjligheter i väster och populära platser på Alkobb och Stor-Tistronskärets sydsida i öster. Tistron, som är namnet på vildväxande svarta vinbär, blir allt svårare att hitta i vilt tillstånd på grund av att det trängts ut av sly och hamnat i skugga när det gamla betade och öppna kulturlandskapet övergivits.

Lökaön är en del av naturreservatet Möjaskärgården och ägs främst av enskilda personer. Ön har traditionellt tillhört Löka by på Möja och har två namn, Östersundet i norr och Österviken i söder, där den senare är en populär seglarhamn.

Kåksna är en vik på södra spetsen av Lökaön som bildas mellan Lökaöns udde och Kasmasgrunden. Ordet Kåksna har koppling till hamn eller båtlänning och Kasmasgrunden uttydas som grunden/skären kring en avsnörd vik där man hade "kassar", en slags mjärdar.

Lökaholmarna är en samling av halvöar och vikar som ligger vid Bockösundets södra mynning. Området är svårt att ta sig till fots, men det finns fina tilläggsmöjligheter och en öppen informationsbod med övernattningstillstånd på den sydligaste udden.

Kolkböte och Ängskäret är delar av Östra Möjaskärgården som tillhör Möjabornas utmarker. Det finns tillräckligt med obebyggd strand för att hitta fina ställen att ligga på.

Östra Möjaskärgården är en trevlig labyrint att utforska, med närhet till både storsamhället Möja och öppet vatten. Dock kan det vara svårt att hitta bra hamnar för nord-sydliga vindriktningar och djupet är begränsat i infarterna.

En ögrupp söder om Möjaskärgården, med Äggekobb som yttersta utpost, är väl värd att besöka för dagsbesökare som är intresserade av växter. Här finns bland annat vejde, gultåtel och igelknopp.

Horssten är en ögrupp med en kärv miljö och fjällnaturkänsla som är svårtillgänglig för besökare. Ön har varit ett fiskeläge under lång tid och har en liten by av bodar på östra delen av ön, men ingen bra hamn.

Björkskärs skärgård tillhör Lidingö stad och köptes på 1700-talet av en krögare som senare donerade öarna till sin dräng för ett årligt arrende till Lidingö fattigkassa. Arrendatorn skapade ett liv på ön med fiske, ko och får, men efterlevande på 1900-talet kunde inte betala arrendet i tid och äganderätten gick till Lidingö kommun.

Björkskär ägs av Lidingö kommun och har en populär hamn på Kråkvilan samt en bastu och raststuga som besökare kan använda mot en blygsam penninginsats. Hemsundet på huvudön används som hamn för djupgående båtar och på Bakstamskobbarna finns fina stränder och en historia om fågelfångst.

Långskär och Bodskär är obebyggda öar med få möjligheter att komma till land och steniga, grunda stränder. Skinnbroken utanför Långskär är en samling öar med många fina krypin.

Lilla Nassa och Stora Nassa har olika ägare idag, medan de ursprungligen var kronohamnsfiskar. Storskäret var den ursprungliga huvudön i Lilla Nassa och har en hällristning av en kompassros som ansågs ha magiska krafter för fisket.

Bredskärsharan är en holme söder om Hem-fladen där man tidigare bredde ut sina skötar på tork. Idag används området för solbad och det finns flera bra platser för att upptäcka små springor i området.

Det finns två tillåtna korridorer för färd genom Nassa året runt, med möjlighet till fina klippor och strandsträckor längs vägen. Ett fågelskyddsområde i sydost öppnar upp för nya möjligheter efter den 15/8, men hänsynsreglerna gäller året om.

Stora Nassa är den mest besökta skärgården på grund av dess fantastiska natur och lättillgängliga hamnar. Skärgården är privatägd och klassad som särskilt hänsynsområde med strikta regler för att bevara fågellivet och naturen.

Bäckskäret är en av de mest populära hamnarna på Stora Nassa, främst på grund av att hundar är tillåtna på ön. Det är också en av de två öarna där tältning är tillåten i högst två dagar.

Gubben är en populär naturhamn på Nassas tio i topp, som är bra att ligga i under sydvindar och sjöbrisväder. Trots att det kan bli trångt i hamnen och den är lite sliten, är det en bra plats att lägga till vid.

Det finns två hamnar utanför fågelskyddsområdet på Stora Nassa som är tillgängliga året om. Stora Nassa sägs ha lika många öar som året har dagar, men med modern kartografisk teknik blir antalet istället 744 om man inkluderar skär över 5 meter.

Gillöga är en farlig plats med många sprickor och svåra navigeringsförhållanden, men det finns två hamnar för större båtar och möjlighet att besöka Lillskär för att se det äldsta fiskarsamhället och en hällristning från 1673.

Gillöga är en utskärgård med en magisk lockelse och en historia som lockar besökare att njuta av den enastående naturen och resterna från det lilla bodsamhället som en gång fanns där. Trots förbättrad teknik och större båtar är vädret fortfarande en faktor att ta hänsyn till när man besöker Gillöga.

Naturhamnen är inte lämplig för storseglare, men är ett trevligt utflyktsmål för småseglare och har goda badmöjligheter och närhet till Tyresta naturreservat.

I Åvaviken finns en lävik där man kan övernatta om man vill besöka Tyresta nationalpark eller se en av skärgårdens mest praktfulla orkidéängar. Gästbryggan är inte längre användbar, men grundgående motorbåtar kan komma in till land i närheten av det steniga före detta bryggfästet för att nå Tyrestareservatet.

Erikstorpsviken och Ritviken är bra hamnar nära Tyresta-reservatet som ofta glöms bort till förmån för Napoleonviken. Gränsen till reservatet går genom hamnarna och det finns många skyddade platser att ankras på.

Lilla Husarn är en obebyggd ö med fin natur och ett strategiskt läge där Ingarö- och Jungfrufjärdarna möts. Ön är ett naturreservat som förvaltas av Skärgårdsstiftelsen och kan vara lite svårforcerad på vissa platser.

Lilla och Stora Kråkskär är öar som ligger öppet mot Jungfrufjärden och är bra för dag- och natthamnar. Öarna är obebyggda och ingår i Husarns naturreservat.

Stora Husarn är privatägd och bebyggd, men den norra viken på ön kan användas som en naturhamn och ön är lätt att nå från farleden över Nämdöfjärden.

Gålö är det mest besökta området i Stockholms skärgård med över en miljon besökare varje år, men få kommer båtledes på grund av bristen på naturhamnar. En ordentlig hamn behövs för besökande som kommer båtvägen.

Dalarö Skans är en befästning utanför Dalarö som byggdes av Karl X Gustav för att försvara farleden, men den användes aldrig och förföll. Idag drivs anläggningen av en eventbyrå och är öppen för besökare som kan ta sig en titt på den lilla ön och den optiska telegrafen.

Kolnäsviken är en skyddad hamn som är lättillgänglig från Ornös västsida. Trots att det finns bebyggelse och privata båtbryggor i närheten, är hamnen ett bra val för den som vill ligga skyddad från vind och vågor och nära fina badklippor.

Långgarn är en ö med en liten vik och skydd mot de flesta vindar, men det finns ingen fastlandsförbindelse och det är långt från faciliteter. För motorbåtar finns möjligheten att ta sig vidare söderut genom Spjutsund och se okända delar av Södertörns innerskärgård.

Bötsviken på Björkö är en öppen vik med höga skogbevuxna stränder och lagom sluttande klippor för förtöjning. Här finns möjlighet att köpa färsk fisk direkt av familjen Jansson som bor på udden intill Björkösund.

På Ornö finns två djupa vikar med bra hamnmöjligheter, Dyviken och Brunnsviken. Brunnsviken har Ornö Båtvarv med gästplatser och serviceutbud.

På Ornö Huvud i Stockholms skärgård finns en naturligt bildad lagun vid namn "Fisklösan" och vackra bergsformationer på norra stranden som återspeglar jordens utveckling för flera miljarder år sedan. Platsen har lockat många internationella geologer och är estetiskt njutbar trots att det kan vara svårt att förstå dess geovetenskapliga betydelse.

Myrängsflacket är ett område med många hamnmöjligheter för besökare till Kymendö. Härifrån kan man enkelt ta sig till byn där det finns handelsbod, restaurang och miljöer som påminner om Strindbergs roman Hemsöborna.

Kymendö är en ö söder om Kymendö by som ägs av släkten Wahlström. De bedriver lantbruk, besöksnäring, varv och bryggbyggnad, sjötaxi, skärgårdshandel, bensinmack och restaurang för att behålla ön levande och bevara dess ursprungliga landskap.

På Stora Sandböte finns ett bevarat torpställe som en gång ägdes av Anna Lindhagen, en engagerad kvinna inom arbetarrörelsen. Torpet har återuppbyggts med gamla metoder och intill finns ett sevärt båtbyggarmuseum.

Fjärdlång lockar besökare med sin vilda natur och orörda norra delar, medan södra delen har mer civilisation. Mörkviken erbjuder skydd från vindar och leder till byn med vandrarhem, kiosk och stigar till det militära kumlet och "Tysta Klint".

På Fjärdlångs östra sida finns bättre vikar än Vedviken vid västliga vindar, men de ger inte en bekväm känsla och det är svårt att ta sig till byn från Sjunkviken.

Dänholmen och Rudbottnarna är två öar som ligger nära Fjärdlång och kan nås via Rumpudden eller från söder. Öarna har en vacker natur och Rudbottnarna med Utterkobbarna och skären däromkring är särskilt tilltalande.

Östra Ötterskär är en liten hamn med begränsat utbud men vacker skärgårdsmiljö och närhet till havet, och kan vara ett trevligt alternativ för en dagsutflykt eller natthamn om vindarna är lämpliga.

Naturhamnen på Marskärs nordostsida är en skyddad hamn med vackert läge och tillgång till svamp, men ligger inom ett fågelskyddsområde med tillträdesförbud från 1 februari till 15 augusti.

Tobaksholmen är en ö mellan Ängsön och Valön som är tillgänglig för båtfolk utan restriktioner. Ön har flera landförtöjningsmöjligheter för motorbåtar och är perfekt i ostvindar.

På sydligaste delen av Fjärdlång finns en bukt som är bra för svajankring i nordliga vindar, men stränderna är inte lämpliga för djupare båtar. I sydliga vindar kan man dock ligga bra på Noreholmens norra strand.

Fjärdlång är en ö som lätt kan nås från Jungfrufjärden eller Huvudskär via Kymendösund eller Röksundet. Ön har en spännande ägarhistoria och är numera ett naturreservat ägt av Skärgårdsstiftelsen, men det finns fortfarande möjlighet att hyra stugor och torp på ön.

Rökorna är tre öar som utgör porten ut till utskären och har fina hamnar och vacker natur. Sjön kan vara grov i sydliga vindar, men Rökorna är ett bra alternativ för skydd och upptäcktsfärder.

Nedergårdsö har gamla anor som boställe och har tidigare haft ägare ur samhällsskiktens övre sfärer, inklusive disponent Nils Westerdahl som köpte ön efter andra världskriget och var en hängiven ägare till stålyachten "Alba".

Notholmen har en speciell karaktär på grund av dess berggrund som hänger ihop med leptitformationen, där man hittar Utös järnmalm och Runmarös kalk. Berggrundens lager slingrar och vrider sig på udden mot väster och växtligheten är frodig tack vare hög kalkhalt i vissa skikt.

På Ornös ostsida finns en naturhamn som är skyddad av en kobbe och används främst som skydd vid västliga vindar. På Alkrokas udde finns berg med tydliga tecken på förekomst av järnoxid.

Varnöfladen är en skyddad och vacker flad som endast kan nås av båtar med djupgående på 1,5 meter eller mindre. På fladens norra strand finns flera tilläggsmöjligheter och man kan passera Lindviks-sundet där det finns ett vackert skärgårdstorp på Näset.

Böttskär är en naturhamn som ligger nära Björkskär och kan nås från Hanstensfjärden i norr. Äspskär, som ligger bredvid Hansten, har gamla kulturspår från torparna som brukade odla marken där.

Stabbo var en skjutövningsplats för marinens artillerister fram till 1989. Idag finns bara några baracker och rester av skjutplattformar kvar, men viken erbjuder skydd och en möjlighet att höra historiens vingslag.

Borgen är en liten ö i skärgården med en fascinerande historia och fantastiska isslipade hällar. Ön har två labyrinter, en modern och en gammal, som är en del av den urgamla traditionen att besvärja onda krafter och få lycka i fisket.

Bodskär har tidigare varit en hemlig hamn för marinen, men är nu tillgänglig för båtfolket. Även om försvaret fortfarande disponerar centrala delar av ön, kan man nu använda den militära betongbryggan i inloppet.

Sadelöga har en historia som kronohamnsfiske och har haft bofasta sedan slutet av 1600-talet. Ön tillhör Ornö säteri och är en del av naturreservatet Sundby med en välkänd naturhamn på södra sidan.

Kaskär är en obebyggd ö som ingår i ett naturreservat och har fina klippstränder på västsidan. Ön har fått sitt namn efter de karakteristiska hällkarna och dess nordvästvända stränder är slätpolerade medan de sydvända är brantare och uppspruckna på grund av inlandsisens rörelse.

Kaskärssund är en känd naturhamn, men hamnen på Sadelöga är mer populär. Miljön i Kaskärssund är karg och det kan vara svårt att hitta en plats där båten ligger stilla under natten.

Rågskär är en ö som ingår i naturreservat och fågelskyddsområden, men det finns möjlighet till landkontakt i anslutning till bebyggelsen i fladen. Ön har en bevarad miljö och en spännande historia, inklusive broar som byggdes för grosshandlarens nöjesjakt för 90 år sedan.

Böteskobben är en naturhamn på södra stranden av det stora naturreservatet utanför Nämdö som ger skydd för nordliga vindar, men är inte bra vid sydliga vindar.

Boskapsön är ett naturreservat som ägs av Skärgårdsstiftelsen och ligger nära Nämdö. Området har en bra naturhamn och en farbar ström som är en genväg till hamnen, och det finns handelsbod och sjömack inom räckhåll på Nämdö.

Braka är en ö inom Nämdö-reservatet som är lätt att nå från Nämdö. De mest skyddade platserna finns på sydsidan av ön, men viken är inte bra vid ostliga och sydostliga vindar.

Ormskär är en del av Bulleröarkipelagens naturreservat och har flera möjligheter för båtförtöjning längs nordstranden och vid Kummeludden. På södra Ormskär finns en vacker men svåråtkomlig flade kallad Ormskärsskaten.

Skogskärskobben ligger nära Nämdö i Bullerö-reservatet och har många naturhamnar som gör det lätt att hitta en skyddad plats oavsett vindriktning.

Ormskär är den sista ön i Skoboraden och ligger nära en led till Långviksskär och Bullerö, med möjlighet till skydd i Ormskärsfladen vid besvärliga väderförhållanden. Ön är en del av ett naturreservat och är obebyggd med en vacker utsikt över utskärgården.

Bränn-Björkskär är en liten ögrupp inom Nämdö-reservatet som erbjuder trivsamma och individuella tilläggsmöjligheter för båtfolk, men är mer lämpad som daghamn eller natthamn i stabilt väder på grund av bristen på vindskydd. Trots detta är platserna välbesökta på grund av det lättillgängliga läget och den vackra naturen.

Brunskär och Brunskärs Trätskär är hamnar som erbjuder många möjligheter för motorbåtar och ligger i Skoboraden, nära Nämdö och Solvik där det finns bensinmack och handelsbod.

Sundet mellan Brunskärs Trätskär och Hamn-skär används som genomfartsled och naturhamn, vilket kan orsaka trafikstörningar men det finns fina lägen med bra vindskydd.

Norrviken på Uvön är den bästa naturhamnen i området, även om det finns andra hamnar i de smala sunden mellan Uvön, Mörtö och Nämdö. Området är avsides men ändå i kontakt med Nämdöfjärden och farleden.

Mörtö-Bunsön är en vacker naturhamn med höga naturvärden och en promenad över ön rekommenderas. Öns norra del är naturreservat och på ön finns en privatägd jugendvilla som spelat en hemlig roll under kriget och som också varit miljön för delar av filmatiseringen av Sigfrid Siwerts roman om familjen Selambs.

Torkorna var en ögrupp med få möjligheter till bete och slåtter på grund av brist på mylla. Idag är öarna mer intressanta som naturhamnar med flera förtöjningsvänliga platser.

Lövskär är en del av Jungfruskärsreservatet och har en hamn som erbjuder möjligheter till dag- och natthamnar. Turbåtar använder bryggan och en naturstig leder till Grönskärsfladen.

Skärgårdsstiftelsen har förvärvat Grönskär och Jungfruskär för deras nytta för båtlivet och fina kulturmarker. Grönskärsfladen är en populär naturhamn och på Jungfruskär finns en informationsbod och en 3 km lång naturstig.

På nordligaste spetsen av Villinge finns en liten hamn för några få båtar, som är skyddad för de flesta vindar utom sydväst- till nordvästvind. Hamnen är lugn och trevlig.

Melskären är en närliggande hamn till Bullerö och kan vara ett alternativ vid trängsel. Ögruppen ligger i Bulleröreservatet och har en vacker utsikt mot Bulleröfjärden och Sandhamn.

På Bullerö finns det trängsel och flera hamnalternativ, inklusive Käringhamnen och Ålandshamnen på västsidan. Båtar kan lägga till i skyddade vikar, men bör vara försiktiga i västvindar.

Hamnalternativen Storbåtsviken och Norrkobben på Bullerö ligger avsides men har kontakt med byn via stigar. Storbåtsviken skyddar mot ostliga och nordliga vindar och har en grillplats, medan Norrkobben skyddar mot sydliga och västliga vindar.

Jaktstugan på Bullerö är en historisk byggnad som fungerade som festlokal för konstnärsgänget kring Bruno Liljefors och senare Torsten Kreuger. Idag är den ett naturum och museum med stigar som leder till vackra vikar, men byggnaden har förlorat sin ursprungliga exteriör.

Bullerön i Nämdöskärgården var en gång ägd av naturkonstnären Bruno Liljefors och har en jaktstuga som nu fungerar som museum. Ön ägs nu av Naturvårdsverket och är ett populärt besöksmål med övernattningsstuga, bastu och badplatser.

Stora Alsundskobben är en bra plats för att undvika trängseln i Hemviken och skyddas från sydliga och västliga vindar. Motorbåtar kan komma långt in i viken på Getkobben medan segelbåtar kan stanna i entrén eller ta jollen till Bullerön som ligger bara ett par hundra meter bort.

Hallskär är en populär naturhamn med fantastiska släta hällar för midsommardans. Hamnen ger också bra skydd mot vindar och är lätt att ta sig in i.

Fällsingskobbarna och Viggskläppan är en del av Långviksskärs naturreservat och är populära för båtägare. Långviksskär har en lång tradition av naturhushållning och fick elektricitet först 2003.

Tärnskär är en speciell ö med en trädlös natur och en sandlagun vid havet. Ön är också känd för sin rikedom av sjöfågel.

Naturhamnen Mjölkvallarna är den bästa i Långviksskärsarkipelagen och kan nås via byfladen eller Björkskärsströmmen. Bredvarpet är mindre utnyttjad och nås enklast via Söderöfladen.

Söderö är en obebyggd ö i Långviks-skärs naturreservat som tidigare användes som betesmark. Ön är idag delvis igenvuxen och svårframkomlig, men den som tar sig upp på det höga berget till det militära kumlet "Tunnan" belönas med en vidsträckt utsikt.

Koxviken är en naturskön hamn på Biskopsön i Biskopsöarkipelagen, som är lättillgänglig från Huvudskär upp till Bullerö och ägs numera av en stiftelse med koppling till Scanias anställda.

Svärtskär är en ö i Biskopsö-arkipelagen med möjlighet till förtöjning på dess västra strand, men det finns inte mycket skydd från vindarna där. Ön är populär som dagstur och har en militär historia med synliga rester av anläggningar.

Byttafladen mellan öarna Byttan och Finnskär är en naturhamn som tillhör Biskopsö-arkipelagen och är tillgänglig för besökare. Öarna var tidigare kronohamnsfiskar och det finns fortfarande rester av bodar på båda öarna.

Tistronskär är en strategisk plats för båtfärder och har en bofast befolkning som tar hand om markerna och betande får. Besökare uppmanas att vara varsamma med framfarten och undvika att gå iland på Gräskobbsgrunden som är en fristad för sjöfåglar.

Stora Trutkobben är en attraktiv daghamn i Villinge-arkipelagen med havshorisont och bra läge för övernattning i stabilt väder.

Furuskär är en semesteranläggning som tillhör SE-bankens personalstiftelse och disponeras av föreningen "Furuskärs Vänner". Det finns förtöjningsplatser mot berget och skydd för olika vindriktningar på Bredskär och Brunskär.

Villingearkipelagen är delvis ett naturreservat och ägs av SE-bankens personalstiftelse. Föreningar med anknytning till arkipelagen disponerar flera öar och det finns möjlighet att förtöja längs omgivande stränder.

Norsten är en utskärgård med en barack och fyra äldre fiskebodar som köptes av Sandemars fideikommiss på mitten av 1800-talet. Trots att hamnen är uppgrundad är Norsten populärt för sitt vackra landskap, fågelliv och sevärda labyrinter.

Huvudskär är en populär destination för fritidsbåtar på grund av dess hamn och vackra natur. Ögruppen har en lång historia som sträcker sig tillbaka till 600-talet då det var en fiskeby, och idag är det ett naturreservat som förvaltas av Skärgårdsstiftelsen.

Vitsgarn är inte längre förbjudet område och det finns nu en fri genomfart genom det tidigare spärrade västra sundet. Vitsgarnssund erbjuder en bra väg från norra Mysingen till Hårsfjärden och har också bra hamnmöjligheter.

Muskö har militära avspärrningar och brist på naturhamnar, men det finns avsides belägna hamnar på ostsidan och skyddade vikar med möjlighet till lugnt läge vid oväder.

Det finns inte många naturhamnar runt Muskö, men det finns några skyddade vikar norr om försvarets område där man kan ligga på svaj och vänta ut kulingar.

Älvsnabbens hamn har en stolt tradition som örlogshamn och är mer lämpad för marina truppenheter än för fritidsbåtar. Platsens namn kommer från "Aludden", vilket betyder alskog.

Köpingen är en hamn som är bra vid nordliga och nordvästliga vindar och skyddar hyggligt även för syd- och sydostvind. Det finns en liten badstrand på Muskösidan som är användbar och barnvänlig, men man måste ta jollen dit.

Östra Slangholmen är ett populärt utflyktsmål med en naturskön hamn och fin sandstrand. Det finns tillräckligt med möjligheter för båtar av alla slag trots att vikens inre del är långgrund.

En grupp öar utanför Bedarön känns som en separat skärgård med öar, kobbar och skär. Här kan man få en fin skärgårdsupplevelse på kort avstånd från Nynäshamn.

Stora Rammklöv är en hög ö i ytterskärgården utanför Nynäshamn med en vacker utsikt över havet och en liten begravningsplats från 1600-talet. Ön användes också som framskjuten bas av flottan.

Sandskär är en ö mellan Nynäshamn och Dragets kanal som är en utmärkt badplats med sandiga bottnar och stränder. Ön är dock inte en bra natthamn, men på sommardagar med sjöbris eller ostliga vindar är det trevligt att ligga på västsidan av ön.

Mellanströmmen är den enda farbara passagen mellan Ekholmen och Gummerholmarna för de som kommer från Dragets kanal och ska vidare mot Nynäshamn. Det finns möjligheter att stanna till för lunch eller över natt, antingen i viken mellan Bergholmen och Gummerholmen eller i bassängen mot Gummerholmen.

I Bruksviken finns en bra natthamn med skydd för vindar utom nordliga, som ligger intill den alternativa hamnen Gummerholmen. Hamnen är lugn och trygg utan skvalp och omges av branta skogklädda berg.

Båda hamnarna vid Dragets kanal, Sågviken och Råholmssundet, är främst för svajning och har begränsat utbud. De ligger på Järflotta naturreservat och har tillgång till fina sandstränder, men det finns också användbara badplatser i hamnarna.

Rassa vikar är en populär destination för båtfarare på grund av det varmare vattnet och skyddande berg. Viksystemet är omfattande och det finns gott om plats för svajankring.

Dragets kanal är en smitväg för sjöfarten sedan medeltiden, men är nu uppgrundad och smal med normalt bara 2 meters djupgående. Fallaviken och Maren är två hamnar i närheten av kanalen som passar för den som önskar göra ett uppehåll på färden mellan Landsort och Nynäshamn.

Nåttarö hamn i Stockholms skärgård har vissa fördelar, inklusive möjlighet till landförtöjning och svajankring, men det är svårt att undvika vågor eftersom närmaste land utanför vikens mynning är Gotland.

Nåttarö är en attraktiv ö med fantastiska badstränder och en unik natur som påminner om Gotska Sandön. Östermarsfladen är en populär destination med fina promenadvägar till Nåttarö by och gästhamnen, där det finns mycket att göra för både vuxna och barn.

Ålöfladen ligger på Ålös västsida och ingår i ett naturreservat som även inkluderar Rånö. Ålö har en egen turbåtsbrygga och en månghundraårig tallskog, samt en skärgårdskrog vid Ålöfladen.

Skutviken är en skyddad hamn på Rånö som användes av den ryska flottan under härjningståget 1719. Här finns fortfarande spår av ryssugnar där man bakade bröd med mjöl stulet från skärgårdsbönderna.

Rånö är en ö med en intressant historia som idag ägs av Skärgårdsstiftelsen. Tidigare ägdes ön av konsul Jonas Wibom som inplanterade vilt för jakt, men idag finns vanliga kor och svenska får på ön.

Ängsholmen är en naturhamn nära Rånöhamn, men det är för långt och öppet för att ta sig till Rånö med jolle. Ängsholmen har vackra betade hagmarker och ett maffigt bestånd av stora gamla ekar som är lätt att nå genom att följa ledningsgatan söderut.

Hjortholmens hamn är ett alternativ till Rånö-hamn och ger tillgång till fina promenader genom Rånös natursköna landskap. Besökare kan också njuta av kulinariska upplevelser på Rånökällan vid Ernviken.

Ryssundet är en vacker och lugn väg mellan Mysingen och Ålö, som nu är muddrad till 2 meters djup. Ryssviken är en populär badplats och utflyktsmål, men det finns få landförtöjningsplatser och vassiga stränder.

Kyrkviken vid Spränga brygga är en naturligt skyddad hamn och Utös egentliga bebyggelsecentrum. Det finns ingen gästbrygga, men det går bra att lägga till på svaj och det finns möjlighet att hyra cykel eller ta taxi för att utforska ön.

Västra och Östra Runmaren är två öar utanför Utös hamn som kan användas som vänthamn eller naturhamn, men ingen av dem är perfekt och man måste vara uppmärksam på vindprognoserna. Öarna är obebyggda och ingår i Utös naturreservat, ägda och förvaltade av Skärgårdsstiftelsen.

Skvallerhamn är en hamn där det ofta är sjöhävning och dyning, men det finns bra skydd och lä för de flesta vindar. Det ligger i naturreservatet Järflotta och är en sjömil från stora farleden förbi Landsort.

Soviken är en naturskön hamn nära farleden norr om Landsort och Krokskär, som kan fungera som en bra vänthamn för den som vill avvakta lämpligt väder. Hamnen har också vacker utskärsnatur och två bojar för medlemmar i Kryssarklubben.

Krokskär har varit en viktig hamn för små och stora båtar som angjort lederna in mot Stockholm. Idag är ön inte allmänt tillgänglig som hamn, men kortare besök kan tillåtas vid fiskehamnsbryggan efter tillstånd från de boende.

I Fagerviken i Tierps kommun finns en gästbrygga och möjlighet att köpa fisk och äta på Kalles Fisk. Det finns även en gammal lotsstuga som kan hyras för övernattning och Källarberget är ett naturreservat.

Liss-Barören är en oregelbunden ö med blandskog och stenig strand som ligger mellan norra Lövholmen och Långören på östra sidan av Lövstabukten. Det tar knappt 2 sjömil att nå gästbryggan i Fagerviken från ön.

I Hållnäskustens naturreservat kan man ankrar upp mellan Rödhäll och Måsörarna och utforska området med en jolle. Länsstyrelsen har en enkel övernattningsstuga vid nordöstra udden av Rödhäll som heter Sälstugan.

Örskär är en ö med ett naturreservat och en fyrplats som är väl värt ett besök. Ön har en rik flora och fauna, men har också en tragisk historia med en båtolycka som ledde till många dödsfall.

Söderboda fiskefyr på nordvästra Gräsö är en liten hamn med begränsat utrymme och inga gästplatser. Området har en historia av fiske, järnmalm- och fältspatsbrytning, och Gräsöborna har en ålderdomlig dialekt med egna ord.

Rödören är en ö norr om Stenskär med vackra röda granitklippor och rikt fågelliv, men det är långt mellan bra naturhamnar i området.

Kullbådviken är en naturlig hamnalternativ till Öregrunds gästhamn med fina klippor och skutvrak längs stränderna. Här finns också historiska lämningar som en lastageplats, Gräsö kyrka från 1697 och ett gravfält från vikingatiden, samt en vandringsled och information om traktens historia och kultur.

Långsidabukten sydost om Öregrund är en lugn och obesökt vik med fina naturhamnar och klippor att bada ifrån. Det finns också möjlighet till promenader i skogen och att se fåglar under vår och höst.

Öregrunds Stads Skeppswarf grundades 1821 av grosshandlaren Lindskog på ön Lilla Stång-grundet för att reparera skutor med skador. Idag heter ön Varvsholmen och på Hamguidekartan beskrivs området som en triangel med öns mitt och östra och sydöstra viken som hörn.

På Fårön i Jungfrusundet finns fina kvällssolsklippor och det är relativt skyddat från svall från farleden mot Öregrund. I närheten av Jungfruören ligger galeasen Agnes på havsbotten, som sjönk efter en grundstötning 1918.

Hamnholmen ligger på Alnöns sydostsida och förtöjningsplatserna på östra sidan ger ett soligt läge utan gassande sol på morgonen, medan platserna på västra sidan är lättare att gå i land på men får mindre sol senare på dagen.

Arkipelagen kring Rödskäret, Skogsskäret och Bodskäret är populär för sol och bad, och har släta klippor som erbjuder möjligheter till måltider och umgänge. Bodskäret har en grillplats, soptunna och dass, och området ingår i Gräsö östra skärgårds naturreservat.

Det finns förtöjningsplatser för båtar på Bodskäret-Sältingsörarna, som ligger i Gräsö östra skärgårds naturreservat. Reservatet är Uppsala läns största och har en ostörd natur som inte påverkats av samhället.

Tolvöregrundet har flera populära vikar med kliv-i-land-klippor där man kan svajankra eller förtöja beroende på vindriktning. Ön har kuperade klippor och blandskog, samt möjlighet till bad, lek och måltider på hällarna.

Fyren Tolvöregrundet har moderniserats under 2022 tillsammans med 23 andra fyrar längs ostkusten, genom att byta ut fyrkonstruktionerna och uppdatera till LED-teknik. Fyren ligger knappt 8 sjömil från Öregrund och knappt 12 från Grisslehamn.

Vässarö är en ö där Stockholms Scoutdistrikt arrangerar läger för barn och ungdomar med aktiviteter som segling, kanotpaddling och konfirmationsläsning. Ön har förtöjningsplatser, stigar och skogsvägar, samt tillgång till färskvatten, dass och soptunna.

Skollskäret är en liten obebyggd ö i Uppsala län, men gränsar till Stockholms län i öster. Ön är perfekt för avkoppling och aktiviteter som läsning och tävlingar mellan farlederna som binder ihop olika områden.

Mellan Vässarö och Singö finns två öar som bildar ett lagunliknande sund. På den södra ön, Själgrundet, finns en ledfyr och på den norra ön, Långgrundet, finns ett naturreservat med klippstrand och fiskeförbud från 1 april till 15 juni.

Brännäset och Vadörsudden är en bra natthamn på Singös nordvästra udde med omgivande skog och steniga strandkanter. Norrängsskogens naturreservat sträcker sig söderut och inåt land och innehåller en gammelskog med gynnsamma miljöer för växt- och djurarter.

Halvvägen är en liten holme med en ledfyr i Norrfjärden väster om Singö. Fiskeförbud råder i Bodafjärden och Dalviken från 1 april till 15 juni.

Södra Skogsskäret och Garpen är två öar nordost om Singö som utgör en fin utskärshamn med utsikt över Ålands hav. Öarna är skogsklädda men har nakna sol-och-bad-klippor vid förtöjningsplatserna, där klipporna på Skogskäret är jämnare och mer rundade än på Garpen.

Fisö är en trevlig utskärshamn med en fin utsikt över Ålands hav och mot Svartklubbens fyr från 1820. På ön finns också vraket av barken Amalia av Gävle som förliste under en storm 1842.

Hamn-guidekartan visar hela skärgårdsområdet som ingår i Slätön-Medholma naturreservat, där flera fiskarter har sina lek- och uppväxtområden och där man kan se fiskgjuse, havsörn och sextio olika fågelarter som häckar i skogen.

För den som söker en naturlig hamn i Grisslehamn kan man landförtöja eller svajankra vid ön Frosten, som har en liten strandäng och gles vegetation.

Väddö kanal är en 15 kilometer lång vattenled som binder ihop Väddöviken i norr med Bagghusfjärden i söder och trafikeras av cirka 22 000 båtar per år. På fastlandssidan längs kanalen finns flera bryggor och sevärdheter som Roslagens Sjöfartsmuseum och Väddö Golfklubb.

Arsläjan är en halvö med ett naturreservat där man kan vandra bland 300-åriga martallar och hitta blåbär och orkidéer. Det finns också sandstränder vid näset mot Stora Änklingen.

Bofjärden är en vacker svajvik på östra sidan av Björkö, omgiven av blandskog och privata bryggor. Barnens Ö, som har över 400 byggnader, är ett område på Väddös ostkust där barn från Stockholm och Nacka kommun kan tillbringa sommarlovet efter årskurs 1-9.

Björkö är inte längre en ö utan fastland och dess stränder är mestadels bebyggda och svåra att nå. På södra delen av Björkö finns dock flikiga kuster med djupt inskurna vikar som är skyddade för alla vindar utom rent sydliga.

Vätö Norrviken är en hamn med skydd mot de flesta vindar och möjlighet att förtöja vid gamla kajer. Vätöberg erbjuder en naturhamn med historia och möjlighet att besöka originalsockeln i marmor på Riddarholmen.

Villösan är en vacker och välbesökt naturhamn öster om Arholma med bra lä och fina badmöjligheter. Idskär är kargare och stranden är bitvis stenig, men har bra förtöjningsplatser och lockar med sitt läge mot havet och sitt omfattande bestånd av idegran.

Himmelskär och Käringboskär är två öar i Håkanskärsarkipelagen som var en kronohamn för fiske redan under medeltiden. Trots att hamnlägena idag är uppgrundade och igenväxta, är skärgården värd ett besök och bjuder på ristningar som speglar dess historia som fiskehamn.

Hultskäret och Bäckskäret är två trädbevuxna öar i södra delen av Söderarmsskärgården, som kan kännas som en mellanskärgård vid havets yttersta rand. Området är vackert och passar även den som inte gillar den kala och kärva utskärsmiljön.

Åkersberga har en ny besökshamn med bra kommunikationer till Stockholm, men ingen pittoresk småstadsmiljö. Kanalen har historisk betydelse och slussen är fortfarande i funktion för småbåtar.

Ängsö nationalpark avsattes redan 1909, men på grund av bristande förståelse för den kulturella påverkan på naturen slyade hela området igen på 1940-talet. Genom återinsatt torpare och återupptaget bete har Ängsö återställts och har nu en stor biologisk mångfald.

Västra Allmansören är en bra plats att stanna för lunch eller övernattning längs Husaröleden söder om Truten. Hamnen har bra klippor att ligga på i sjöbrisväder eller sydliga vindar, men trafiken i leden kan vara tät på sommaren.

Stora Rävsön och Bockholmen har två vikar som ger allt man behöver, och den södra viken har beskrivits i äldsta seglingsbeskrivningarna med lyriska ordalag. Området är populärt bland fritidssjöfarare och erbjuder flera natthamnar.

Paradiset är en ögrupp norr om Djupfladen där Idholmsfladen och Malins kobbe ingår. Det finns flera skyddade platser att ankras på och på Idholmssidan finns tillgång till Finnhamns trivsamheter.

Röder är en ögrupp som kräver en resa över öppet vatten och har tidigare haft dåliga sjökort och farliga grund, men idag är det säkrare att besöka den charmiga byn på Bodskäret.

In-Fredel är en liten och obebyggd utskärgård som oftast hamnar i skuggan av sina större grannar. Trots det finns det möjligheter att njuta av utskärgården, som vikarna i norr på Östra Vånskär och Runskär och Runskärskobben i skärgårdens norra del.

Fredlarna är en vacker och skyddad utskärgård med en stabil andelsstruktur och en liten by av bodar som inte riskerar att förvandlas till sommarstugeområde. Miljön passade perfekt för iscensättningen av Saltkråkans episod om nättjuvarna och området har en lång historia av fiskarbefolkning med hällristningar och en stor labyrint på Bredskär.

Ut-Fredel är en vacker skärgård med många små sund och fina badklippor, men få platser för trygg natthamn. Alskär-Bakstangskär och Vasskär är alternativ till de skyddade hamnarna för övernattning.

Torpet vid Viken ägs av Skärgårdsstiftelsen och hyrs ut till gäster. Båtbesökare är välkomna men förväntas respektera hyresgästernas önskan om lugn och ro.

Det är svårt att hitta naturhamnar i trakterna av Trälhavet, men det finns några möjligheter i ögruppen söder om Stora Skratten, där man kan hitta både daghamnar och skyddade hamnar för övernattning.

På Stora Hästnacken startade ägaren till Alsvik på Svartsö ett eget tegelbruk på 1730-talet för att bygga ett stenhus i skärgården. Bruket drevs till långt in på 1800-talet och idag kan man hitta groparna från lertäkterna och en naturhamn med sandstrand på norra sidan av ön.

När man far över Grindafjärden passerar man Gällnö port och Portholmen och har sedan Gällnös obebyggda södra strand på babord, medan man kan hitta bra hamnalternativ på Löknäsholmen, Båtholmen och Hemviken.

Högskäret är en ö med branta stränder och fina hamnmöjligheter på norra och södra sidan. Strax norr om Högskäret finns naturreservatet Stor-Kunnan och Kunnörarna med vacker natur och begränsade möjligheter att ligga still på samma plats.

Stora Skatholmen är en ö söder om Korsö och Träskö med en populär vik som erbjuder skydd för alla vindar utom från nordvästkvadranten.

Grisselholmen är en naturhamn med lämpliga vikar för båtar på både norra och södra sidan. Den norra viken har mjukt rundade klippstränder medan den södra viken är bra för nordvindar men kan kännas otrygg med hela Kanholmsfjärden i ryggen.

På Lisslös norra strand och Tennholmen finns möjlighet till natthamn och närhet till handelsboden och turbåtsbryggan på Harö, som har bevarat sin ursprungliga prägel och kan erbjuda en mer genuin skärgårdsupplevelse än Sandhamn.

På Harö finns få hamnmöjligheter förutom Hamnviken mot Eknösundet, som är en välskyddad vik men störs av bebyggelse. Från Eknösundet kan man nå Sorgströmmen och stränderna på Hasselö, där Långholmen erbjuder bra tilläggsmöjligheter vid klipporna på nordsidan.

På Kroksö finns flera alternativ för den som vill undvika trängseln i Sandhamn eller Lökholmens gästhamnar och istället ligga i en naturhamn. Det finns möjligheter för både seglare och motorbåtar i området.

Stora Alskär är en spännande ö med fin utskärgårdsnatur och en långgrund sandstrand på nordostsidan. Ön är lämplig för dagsturer och motorbåtar har enklast att hitta förtöjningsplatser.

Koholmen ligger vid Runmarös södra strand och är belägen nära en farled som leder till Sandhamn. I området finns också varv, en kanal och två obebyggda holmar som är populära för dagbesökare.

Saffransskäret har sammanväxt med Lökaön och det är svårt att ta sig genom vassen till den egentliga ön, men det finns bra hamnar i Väster- och Östersundet som är varandras komplement.

Kolkböte och Ängskäret är delar av Östra Möjaskärgården som tillhör Möjabornas utmarker. Det finns tillräckligt med obebyggd strand för att hitta fina ställen att ligga på.

Östra Möjaskärgården är en trevlig labyrint att utforska, med närhet till både storsamhället Möja och öppet vatten. Dock kan det vara svårt att hitta bra hamnar för nord-sydliga vindriktningar och djupet är begränsat i infarterna.

En ögrupp söder om Möjaskärgården, med Äggekobb som yttersta utpost, är väl värd att besöka för dagsbesökare som är intresserade av växter. Här finns bland annat vejde, gultåtel och igelknopp.

Björkskärs skärgård tillhör Lidingö stad och köptes på 1700-talet av en krögare som senare donerade öarna till sin dräng för ett årligt arrende till Lidingö fattigkassa. Arrendatorn skapade ett liv på ön med fiske, ko och får, men efterlevande på 1900-talet kunde inte betala arrendet i tid och äganderätten gick till Lidingö kommun.

Långskär och Bodskär är obebyggda öar med få möjligheter att komma till land och steniga, grunda stränder. Skinnbroken utanför Långskär är en samling öar med många fina krypin.

Lilla Nassa och Stora Nassa har olika ägare idag, medan de ursprungligen var kronohamnsfiskar. Storskäret var den ursprungliga huvudön i Lilla Nassa och har en hällristning av en kompassros som ansågs ha magiska krafter för fisket.

Bredskärsharan är en holme söder om Hem-fladen där man tidigare bredde ut sina skötar på tork. Idag används området för solbad och det finns flera bra platser för att upptäcka små springor i området.

Stora Nassa är den mest besökta skärgården på grund av dess fantastiska natur och lättillgängliga hamnar. Skärgården är privatägd och klassad som särskilt hänsynsområde med strikta regler för att bevara fågellivet och naturen.

Bäckskäret är en av de mest populära hamnarna på Stora Nassa, främst på grund av att hundar är tillåtna på ön. Det är också en av de två öarna där tältning är tillåten i högst två dagar.

Det finns två hamnar utanför fågelskyddsområdet på Stora Nassa som är tillgängliga året om. Stora Nassa sägs ha lika många öar som året har dagar, men med modern kartografisk teknik blir antalet istället 744 om man inkluderar skär över 5 meter.

I Åvaviken finns en lävik där man kan övernatta om man vill besöka Tyresta nationalpark eller se en av skärgårdens mest praktfulla orkidéängar. Gästbryggan är inte längre användbar, men grundgående motorbåtar kan komma in till land i närheten av det steniga före detta bryggfästet för att nå Tyrestareservatet.

Långgarn är en ö med en liten vik och skydd mot de flesta vindar, men det finns ingen fastlandsförbindelse och det är långt från faciliteter. För motorbåtar finns möjligheten att ta sig vidare söderut genom Spjutsund och se okända delar av Södertörns innerskärgård.

På Stora Sandböte finns ett bevarat torpställe som en gång ägdes av Anna Lindhagen, en engagerad kvinna inom arbetarrörelsen. Torpet har återuppbyggts med gamla metoder och intill finns ett sevärt båtbyggarmuseum.

Tobaksholmen är en ö mellan Ängsön och Valön som är tillgänglig för båtfolk utan restriktioner. Ön har flera landförtöjningsmöjligheter för motorbåtar och är perfekt i ostvindar.

På sydligaste delen av Fjärdlång finns en bukt som är bra för svajankring i nordliga vindar, men stränderna är inte lämpliga för djupare båtar. I sydliga vindar kan man dock ligga bra på Noreholmens norra strand.

Norrviken på Uvön är den bästa naturhamnen i området, även om det finns andra hamnar i de smala sunden mellan Uvön, Mörtö och Nämdö. Området är avsides men ändå i kontakt med Nämdöfjärden och farleden.

Hamnalternativen Storbåtsviken och Norrkobben på Bullerö ligger avsides men har kontakt med byn via stigar. Storbåtsviken skyddar mot ostliga och nordliga vindar och har en grillplats, medan Norrkobben skyddar mot sydliga och västliga vindar.

Naturhamnen Mjölkvallarna är den bästa i Långviksskärsarkipelagen och kan nås via byfladen eller Björkskärsströmmen. Bredvarpet är mindre utnyttjad och nås enklast via Söderöfladen.

Koxviken är en naturskön hamn på Biskopsön i Biskopsöarkipelagen, som är lättillgänglig från Huvudskär upp till Bullerö och ägs numera av en stiftelse med koppling till Scanias anställda.

Tistronskär är en strategisk plats för båtfärder och har en bofast befolkning som tar hand om markerna och betande får. Besökare uppmanas att vara varsamma med framfarten och undvika att gå iland på Gräskobbsgrunden som är en fristad för sjöfåglar.