”Hör upp gubbar – det är dags att pensionera pekpinnen”
Hur nära får man lägga sig? När måste musiken tystna? Och vem sätter alla oskrivna regler i naturhamnen? Skippos Alfred Ahlberg tycker att båtlivet blir onödigt kantigt när pekpinnarna tar över. Lösningen är oftast betydligt trevligare än så.
Jag har alltid varit rädd för att stöta mig med andra. I kön till korvkiosken har det varit: ”Nej, nej – gå du först”, hos handlarn ”Ta du det den sista bunken jordgubbar” och i naturhamnarna ”Nu hamnade vi kanske lite väl nära den andra båten?”.
Varför?
Oskrivna regler, folk med pekpinnar och dessa ständiga åsiktspoliser. De finns överallt och menar säkert ofta väl men frågar du mig är det dags för en annan approach.
Det hela blev tydligt på vårt kontor för några veckor sedan. Ämnet oskrivna regler i naturhamnar kom på tal och så gott som alla hade något att tycka till om. Jag vet inte hur mina kollegor känner men för min del var det enklare att komma på saker man inte får göra – snarare än sådant man bör göra och är det verkligen båtlivet vi vill ha? Tillsägelser och moralpanik – jag tror åtminstone inte det.
Listan kan göras lång men för att ni ska få en känsla av vad jag pratar så kommer här några av de ”ajabajan” som kom på tal:
- Musik och fest sent inpå kvällstimmarna.
- Gnisslande fendrar.
- Motorbuller till förmån för batteriladdning
- Slamrande fall från segelbåtsriggar.
Ja, ni förstår.
Samtidigt styr vi inte över vår egen ljudkänslighet eller våra inneboende irritationsmoment. Men som en kollega uttryckte det: Etiketten eller ”borden” (ordlek på budord reds. anm.) kan också exkludera och göra det onödigt svårt eller ovälkommet för nytt båtfolk att ge sig in i båtlivet. Det i sig är värt att tänka på.
Vad ska man då göra istället? Jo förstår du, det är nu jag tycker att alla surgubbar, pekpinnebärare och förstå-sig-påare bör anamma en ny approach:
Dialog.
Det mesta går att lösa med dialog. Kan vi avsluta krig, grannfejder och syskonbråk med ett samtal då ska nog en dispyt om huruvida samkvämet två båtar bort bör fortsätta i sittbrunnen, i ruffen eller avslutas helt lösas det med.
Med det sagt löper ansvaret åt båda håll. Kompisgänget som planerat grillfest med efterföljande trubadur och skrän kanske bör vara öppna mot barnfamilj som glider in lagom till middag att det minsann kan bli livat ikväll. Vem vet – det kanske är blir sommarens bästa kväll för småbarnsföräldrarna?
När fendrarna gnisslar från båten bredvid eller när det slappa fallet från Bavaria 37 två båtar bort står och slår i vinden är ett vänligt tips om att spänna upp eller fråga om att organisera om puttifrånkorvarna sällan särskilt ovälkommet. Allt handlar om leverans för i min erfarenhet är just detta något som kan bli väsentligt mycket bättre.
Slutligen gäller det också att ha förståelse. Nej, en dunkande dieselmotor och avgasrök vid frukostbordet är kanske inte det trevligaste. Men en fråga om det skulle vara OK och ett ärligt svar om att kanske vänta 30 minuter tas sällan emot med illvilja.
Låt oss därför sluta prata om oskrivna regler och istället prata med varandra – jag lovar er, båtlivet blir så mycket trevligare då.